Hasseåtage satte vårt kaffe i vrångstrupen

Serien Den litterära visan hade kommit fram till punkt 4 på agendan och jag såg med stor förväntan fram emot mötet med radioproffsen Stefan Wermelin och Staffan Schöier. Jag hade med stort nöje lyssnat på The Svenska Ord Story i radions P1, men naturligtvis missat några avsnitt. Nu skulle den säcken fyllas och knytas ihop, hoppades jag.
Jag blev inte besviken, ingen annan heller tror jag, även om tiden inte medgav så fullständig fördjupning som radioserien. I en otvungen och spontan dialog, kanske lite väl snabbpratande ibland, förde de händelserna framåt med intressant berättelse, beledsagad av påpassliga ljud- och bildillustrationer. Icke sällan såg jag från min utgångspunkt läppar som rörde sig, huvuden som nickade och vi skrattade gott ännu en gång åt välkända historier och poänger.
Vi fick höra om huvudpersonernas bakgrund, Hasse Alfredsson som studentspexare i Lund och Tage Danielsson, som skaffade sig en första inblick i nöjesvärlden genom att hans far arbetade vid Folkets park i Linköping. Där mötte Tage många av den tidens stjärnor och tog åtskilligt intryck. Kommen till Universitetet i Uppsala blev han också engagerad i spexarnas glada gäng.

Så småningom möttes deras vägar på Sveriges Radio i mitten på 1950-talet. Under årens lopp gladde de svenska folket med otaliga sketcher och monologer, revyer och filmer. Tvärt emot andra nöjesproducenter såg de inte TV som en konkurrent, tvärt om, de utnyttjade mediet och det ska vi vara glada för. Hur hade vi annars fått se ”Guben i låddan”, ”Gula hund”, Fingal Olsson, alla Lindemän med Valfrid eller sonen Malte när man bor utanför de stora metropolerna?

Tack vare Hasseåtage har vi fått njuta av alla artisterna i och kring AB Svenska Ord som Monica Zetterlund, Lena Nyman, Birgitta Andersson, Gösta Ekman, (”känd redan som spermie”), Lasse O’Månsson m.fl. Det fruktbärande samarbetet med Povel Ramel inte att förglömma.

Och nog gladdes vi åt att återuppliva bekantskapen med Mosebacke Monarki och att höra dramatiska poänger kring inspelningen av ”Att angöra en brygga” långt ute i havsbandet.

Samarbetet med Evert Taube i filmen ”Äppelkriget” var ju nästan rörande i slutet av dennes karriär, som han krönte med den fantastiska hyllningen till den svenska naturen i form av visan ”Änglamark”.
Ett annat exempel på samhällsengagemang är ju Tage Danielssons monolog ”Sannolikhet” efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg.

Att förebilden till alla historier som slutade med att Hasse inte kunde räta på ryggen fick vi veta var allvetaren Ejnar Haglund, som efter en glad kväll nödropade från toaletten att han inte kunde resa sig. Det visade sig att han verkligen hade knäppt ihop västen med gylfen. Så var det med den saken.
Inte att undra på att de flesta gick hem med ett leende på läpparna efter såväl förmiddags- som eftermiddagsföreställningen.

Hasse och Tage har en stor och oomkullrunkelig plats i svensk nöjeshistoria.

Text: HÅKAN KLASANDER, BILD: Björn W Stålne