Hörberg 2017-01-31T20:11:30+00:00

Barbro Hörberg

Det handlade om Barbro Hörberg.

De som kom 17 oktober för att lyssna till en föreläsning om Barbro Hörberg kom alldeles fel. De kom visserligen till rätt lokal på rätt tid och rätt ämne stod på dag ordningen, men ”föreläsning” – inte! Glöm det.

Vad de fick var en enmans teaterföreställning som trollband auditoriet. En glänsande föreställning, en monolog framförd av en professionell skådespelare och vissångare, Anna Döbling, känsligt och följsamt ackompanjerad av gitarristen Gunnar Nordén. En helgjuten föreställning!

”Med ögon känsliga för allt” – en berättelse om Barbro Hörberg var rubriken.

Med dramatisk inlevelse, med ord, sång och gestik, som tog tag från minut ett, lät skådespelaren bilden av en sargad och sårbar människa växa fram – en begåvad artist som hade svårt att finna sig själv och sin plats i världen.

”Ensam och rädd” kom igen gång på gång. Det var tyst, mycket tyst i salen när sånger, som inte hade något med förutsägbara schlagertexter eller hurtiga dunka-dunka melodier att göra, lade ett milt vemod över oss – med ord om längtan och sorg över svek. Det var vackert, det var sorgligt, det var mänskligt och mer än en tår rann ner för kinder i auditoriet.

Det var sorgligt och nära, den avslutande delen av monologen, med den dödssjuka artisten i sjukhussängen, med full vetskap om slutet som väntade, hur spelet skulle gå vidare, som om ingenting hänt medan timglaset sakta rann ut.

Det var stor skådespelarkonst och tyst, tyst när sista ordet sjunkit in och sista ackordet spelats.

Sedan kom ovationerna – långa stående ovationer från en gripen och tacksam publik.

Text och Bild: Torsten Persson