Ingemar von Heijnes föreläsning om Mozart

Få, inklusive inklusive dagens musikforskare knutna till något lärosäte runt om i världen, har så djup kunskap om Mozart som Ingemar von Heijne.

Redan 1954 gjorde han sitt första radioprogram. Under i stort sett hela sitt yrkesliv har han varit anställd på Sveriges Radio och P2 i det som tidigare kallades Musikradion.
Han har gjort djupdykningar i flera av våra tonsättare – t.ex. J.S. Bach, vilket vi har haft nöjet att kunna skörda frukterna av i PUV under förra terminen.
1991 – hundra år efter Mozarts död gjorde han varje dag ett program om tonsättaren grundat på hans rikliga korrespondens. Och mycket av Mozarts brev fick vi ta del av i musikföreläsningen den 16 september.

Andra delen av föreläsningen handlade till stor del om mysterierna omkring tillkomsten av Mozarts Requiem och vem som egentligen var uppkomsten till att komponerandet sattes igång trots att Mozart låg på sitt yttersta – var det han själv som skrev sin egen dödsmässa, var det en uppdragsgivare, som ville att den skulle uppföras som gåva till hans
hustru – kanske till och med med förfalskad upphovsman – var det en elev eller hur var det egentligen? Ingemar trängde djupare in i den här frågan än vi är vana – inte minst från den romantiserande klassiska filmen om Mozart.

Att tänka sig att Franz Süssmayr – en av Mozarts goda vänner – skulle ha fullbordat Requiet genom att fortsätta, där originalhanden slutade och därefter bara fanns i fragment, blir extra intressant när jag inser att eleven började med att skriva ner partituret från första början – det som alltså redan var skrivet – för att eftervärlden inte skulle kunna se eller ana var Mozart inte längre var upphovet, det var självfallet inte bara intressant utan också häpnadsväckande för oss i audutoriet. Dessutom – vilket var ännu mer häpnadsväckande – fanns en komponerad ”Amen-sats”, som inte finns i något av de versioner som sedan lång tid framförs, men som kanske var komponerat betydligt tidigare och kanske var tänkt av Mozart att avsluta mässan. Och detta Amen, sannolikt inspirerat av Amen-satsen i Händels Messias, fick vi höra i inspelat skick – sannolikt för första gången för de flesta av oss.

När vi gick hem hade vi åtskilligt att reflektera över när det gäller Mozart och hans personlighet – och framför allt hans Requiem.
Text och bild: Björn W Stålne