Ottomanska rikets uppgång och fall

Med Olle Larsson på podiet blir det inte en lugn stund – det är full fart från början till slut. Och vilken fart! En middagstrött stolsgranne, som behövde få nicka till ett slag morrade förtretat ”man får ju inte va´ i fre´”, vilket skall uppfattas som en komplimang till före-läsaren.
Föreläsningen gav en briljant sammanfattning av de historiska faktorer som lett fram till att Balkan kallas ”Europas oroliga hörn”. Många av oss åhörare fick förmodligen aha-upplevelser när Olle beskrev de kända och mindre kända historiska händelser som ledde fram till de blodiga och oförsonliga striderna under 1990-talet, med massakern i Srbenica som en förfärande höjdpunkt.
Oviljan och oförmågan att göra upp med sitt historiska förflutna, hat och hämnd för mångsekelgamla händelser, högt utvecklad förmåga att se sig som oskyldiga offer och garanterat ointresse att försöka se den andra sidans synpunkter – som sagt, ”Europas oroliga hörn”. Serber på kroater på bosnier på slovener.. – påminner det om något? Mellanöstern?
Men föreläsningen handlade i botten om det ottomanska väldets uppkomst, uppgång och fall. Vi fick följa hur väldet utvecklades, hur uppbyggnaden av den militära apparaten, överlägsen Europas militära system, var bakgrunden till blomstringen, hur lättfattlig filosofi vid krigföringen snabbt lärdes av motståndarna – ”kapitulerar ni skonar vi er, gör ni motstånd slår vi ihjäl er”, vilket innebar tre dagars fri plundring. De militära framgångarna ledde till att det hängde på ett hår att Europas viktigaste utpost i öster, Wien hade intagits 1683.
Det blev inte så. Belägringen misslyckades. Det var det första stora nederlaget för ottomanerna och blev samtidigt inledningen till väldets nedgång. I fortsättningen tvangs man dra sig tillbaka och tillbaka och lämna tidigare erövrat land, Samtidigt började tidigare kraftfulla administrativa system som hållit samman imperiet, krakelera och korruption och nepotism började äta upp systemet inifrån.

Andra europeiska stormakter, som England och Österrike såg intresserat på och beredde sig på att ta över territorier som ottomanerna tvangs backa från. I den vevan levde nationalism upp och tidigare besegrade länder krävde och skaffade sig självständighet – Grekland var först, och sedan kom Serbien, Montenegro, Rumänien m fl. Religionen kom in i bilden och komplicerade utvecklingen. Muslimer, katoliker och ortodoxa började se snett på varandra. Konflikter, där länderna kom med krav på delar av andra länders territorium övergick i militära handlingar och sedan var karusellen igång.
Det var ingen uppbygglig bild som målades upp av en del av Europa i ständiga konflikter, ofta underblåsta av populistiska politiker som framgångsrikt vädjat till patriotism och på minner om gamla oförrätter, verkliga och påhittade.
Vi minns de upprörande händelserna under 1990-talet, hur ett oenigt världssamfund bara såg på medan ett barbari i klass med nazis-ternas utspelades in på knutarna.
”Europas sjuke man” kallades det ottomanska väldet vid första världskrigets början och bestod geografiskt mest av nuvarande Turkiet. När kriget var slut var ottomanska väldet också slut. ”Ungturkarnas revolution” med Kemal Atatürk i spetsen blåste ut det gamla ottomanska och ett nytt, modernt Turkiet började växa upp.
En fascinerande föreläsning, och tankeväckande. Min stolsgranne var vaken hela föreläsningen, och Olle Larsson belönades inte bara med en vacker karaff utan även med dånande applåder. Med all rätt – I all synnerhet som han med bara några dagars varsel blivit vikarierande föreläsare för Dick Harrison!
JAKTEN PÅ NYA RESMÅL
Det var som sagt två kontraster, föreläsnigen om Ottomanska väldet, med runt 400 åhörare och föreläsningen dagen efter, 24 september, som var den första i miniserien där Pensionärsuniversitetet samarbetar med Linnéuniversitetet. Föreläsningen behandlade turism och resande och då fanns exakt 68 personer som åhörare. Det smög sig in en gemytlig och litet intim stämning bland åhörarna med något så ovanligt som mindre än etthundra personer i salen.
Christer Foghagen hette han, föreläsaren från Linnéuniversitetet i Kalmar. Mycket av det han hade att berätta var kanske inte nyheter för åhörarna. Det nya var att se hur kända och en del okända fakta sattes i sitt sammanhang och bildade en helhet. Hur det som idag kallas turism växte fram, med början bland den burgna medelklassen som inspirerades av nationalromantik och svärmande för det ”rena” och folkliga i landet, läs Dalarna,, i motsats till stöket och trängseln i städerna. Hur politiska reformer, främst införandet av två veckors betald semester vid slutet av 1930-talet satte fart på resandet. Det ledde till att resmål som bara varit tillgängliga för medelklassen nu även kunde nås av arbetarklassen, Då tappade resmålen en del av sin attraktionskraft, när det inte var ”fint” längre att behöva beblanda sig med socialgrupp 3.

Betydande munterhet utbröt i salen genom den oavsiktligt muntra instruktionen, i folkbildningens tecken från 1902 för hur man badar i havet. Ungefär så här lät det: ”Man aftager sig i god ordning sina kläder och ikläder sig i stället en baddräkt som går ned över knäna. Sedan går man, med rak hållning och beslutsamma steg ut i vattnet. Där doppar man sig tills kroppen döljes av vatten. Man bör observera inkommande vågor, och vänd mot stranden skall man göra sig beredd att göra ett hopp så att de inkommande vågorna brusar fram under en..”. Samtidigt utnämndes Mölle till den begynnande syndens näste, där män och kvinnor tilläts bada tillsammans, utan myndighetsövervakning.

Man sökte nya resmål och föreläsaren gjorde en intressant analys av det faktum, att ”nya” resmål trots allt hade svårigheter att etablera sig medan gamla resmål bet sig fast, t ex Öland och Dalarna. Att Sverige norr om Gävle fortfarande är en vit fläck för turister visste vi nog. Rätt roande, eller oroande om man så vill, var konstaterandet att nutidens ungdomar, ”backpackers”, alltså ryggsäcksfolket, hade varit i och gjort Australien grundligt medan de flesta i södra-mellersta Sverige aldrig varit norr om Gävle.

Samtidigt utnämndes Mölle till den begynnande syndens näste, där män och kvinnor tilläts bada tillsammans, utan myndighetsövervakning.
Det blev en trevlig frågestund till sist, sedan frågan ”varför reser du?” bollats ut till åhörarna. Det blev mycket – både känslosamma upplevelser och ovanligt vettiga frågor och resone-mang. När man inte var fler i salen vågade även de som i vanliga fall är tystlåtna med 400 personer i salen, öppna munnen. Mycket trevligt, var alla överens om, och Christer fick stora applåder till sist.
Text och bildresearch: Torsten Persson
Bild: Björn W Stålne