Forskning i unika miljöer

Vissa yrken kan vara vanebildande – att vara polarforskare tycks vara det.

Katarina Abrahamsson, som är professor vid Göteborgs universitet och forskar om arktis och antarktis utveckling och påverkan på ozonskitet, berättade fängslande och initierat om sina forskningsexpeditioner till de båda polerna.

Katarina har genomfört ett antal resor med isbrytaren Oden till såväl Nordpolen som till Sydpolen. Framför allt är det Oden som sedan 1991 gått i tjänst som forskningsfartyg och som det enda icke atomdrivna fartyget i polarvärlden. Det andra forskningsfartyget heter Polarstern och har tysk härkomst.

Hon berättade om alla vedermödor, när det gällde att lasta all forskningsutrustning och inte minst metervis med silvertape för att hålla allt på plats när resorna väl satt igång och när isbrytarna skulle stånga sig igenom isen.

Vad man inte alltid tänker på är att Arktis är ett hav medan Antarktis är en kontinent. Eftersom istäcket hela tiden minskar något, så är frågan när Arktis kommer att vara ett isfritt hav året runt – även under vintern. Frågan är relevant eftersom 80% av havsisen smälter under sommarhalvåret. När sen kylan kommer åter bildas ny havsis som under 1 år blir blott 1 meter tjock.

Glaciärisen däremot har helt andra förutsättningar och bildar isberg som med jämna mellanrum rasar ut i oceanen.

Katarina Abrahamsson berättade om djurlivet och hur det skiljer sig åt mellan de båda polerna – livsfarliga och nyckfulla isbjörnar i Nordpolen och nyfikna och sällskapssjuka pingviner på Sydpolen – ibland så nyfikna att dom är riktigt störande i forskningsmiljön med alla forskningsinstrument som dom välter omkull på isen.
Att vara polarforskare innebär att man måste skydda sig mot kylan och stormen – det går att hålla kroppen varm med tillräckligt många lager kläder, men inte händerna. Fingrarna ju bör vara så pass rörliga att man kan manövrera sina instrument, berättade Katarina för det uppskattande auditoriet. Bra att veta, inte minst om man har för avsikt att resa dit…
Intressant var också att höra hur ishavsexpeditionerna har medfört konstnärer av olika slag. Korreografen Efva Lilja är en av dessa. Tonsättarna Åke Parmerud och Karin Rehnkvist har varit med vid skilda tillfällen för att samla ljudmaterial eller få inspiration till framtida kompositioner – som för övrigt framförts offentligt när dom varit färdiga.

Vill det sig väl kommer nästa expedition för Katarina Abrahamssons del att genomföras om två år.

Text: BJÖRN W STÅLNE
Bild: GÖTEBORGS UNIVERSITET och BJÖRN W STÅLNE