Varelser och Ballader 2016-10-17

BALLADER OCH SKRÖNOR

Ingenting var som vanligt under denna föreläsning i musikserien.
Det första vi möttes av i konsertlokalen i Utvandrarnas hus var denna konstruktion som sträckte sig från golvet upp till nästa våning, fastknuten i trappräcket. I själva verket symboliserade denna konstruktion en präktig lind.
Hela föreställningen var genomsyrad av symbolik och oortodox teknik.Tonsättaren Carl Unander-Scharins musik lever långt utanför musikdramatik med traditionella instrument och sångpartier. Så i ”linden” finns också Åse Unander-Scharin, som genom att röra och dra i ”lindens” grenar och löv, framkallar elektroniska klanger:

Och visserligen medverkar Musica Vitae, dirigerad av tonsättaren, men också dom medverkar genom sina rörelser som framkallade elektroniska ljud förutom att man spelade på traditionellt sätt.
För den tekniska realisationen svarade konstnären och teknikern Ludvig Elblaus.”Varelser och Ballader” är ett verk som interfolierar skrivna texter, elektroniska klanger och traditionell sång med orkesterklang och berättande med
Meg Nömgård som recitatör. Tonsättaren själv medverkar dessutom som sångare, liksom den norska sopranen Silje Aker Johnsen, som även dansar – vig som en akrobat.

Ofattbart hur man kan balansera i trappan, framåtlutad. sjungande.

Hela verket bygger på berättelser i det småländska kulturarvet,
där ballader och skrönor interfolieras med nyskrivna poem.
Till detta kommer de texter som framförs av Meg Nömgård.

I den starka symboliken finns det många skeenden att tränga in i, t.ex. havet och näcken.

Det är ett intressant vågspel att iscensätta en sån här produktion, långt från de vanliga allfars vägarna. Publiken kom från Konsertföreningen och från några skolor i Växjö men också PUV. Och när man tror att vi alla ska få plats med ett maxantal på 150 i publiken och det visar sig att drygt 400 har tänkt sig att gå på den här föreställningen, så blir man självfallet först väldigt glad men vid närmare eftertanke orolig över hur detta ska sluta. Lösningen blev att de som anmält sig delades upp i 5 grupper vid lika många tillfällen. Och några blev tyvärr utanför.

Beträffande den konstnärliga upplevelsen hördes dock väldigt många positiva röster som gav uttryck för att man fått vara med om något mycket spännande och gripande – faktiskt betydligt fler än negativa röster, vilket inte är ovanligt när det gäller ett uruppförande av ny musik.

Det var alltså ett spännande experiment att lägga en ”föreläsning” i en annan lokal än vår ordinarie. Det var dessutom spännande med en helt annorlunda inriktning.
Hade vi alla fått plats hade det varit en odiskutabel succé.

Text och Bild: BWS