Uppladdning inför valåret 2018

Det var en intressant föreläsning. Och mycket siffror var det. Och diagram. Och sammanlagt 64 overhead-bilder.

Föreläsaren var professor Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, specialiserad på val och väljarbeteende och känd från TV på valnatten. Trots det faktaspäckade innehållet höll han intresset uppe bland det nära 300-hövdade auditoriet. Och när föreläsningen var slut kunde han konstatera: inget är sig likt, bortsett från det förmodade valresultatet 2018 – se sista meningen.

Föreläsaren leder ett nationellt projekt, kallat Valforskningsprogrammet, som bl.a. har till uppgift att ta pulsen på den svenska demokratin. Man har ett utmärkt jämförelsematerial i sitt arbete: 28 nationella val har analyserats sedan 1956, och vid det tillfället var många som svarade på frågorna födda på 1800-talet. Väljarbeteendet är i stark förändring och idag är väljarna betydligt mer politiskt intresserade än tidigare.

Hur står det till med partitroheten vid val? När det gäller pensionärer, 65+ har det hänt saker. Fram till 1989 låg siffran stadigt på runt 12% av 65+-väljarna som bytte parti. Men redan vid nästa val blev det ett rejält hack i kurvan, och partibytarna uppgick till 19%. Inte nog med det: vid valet 2014 hade siffran med partibytare inom gruppen 65+ ökat till nära 30%. En betydande rörlighet, med andra ord.

Och valdeltagandet – hur står det till med det? Ja, Sverige kommer inte upp till en del länder med valtvång, dvs där det är en medborgerlig plikt att rösta och där man kommer upp till 102%, som i en del sovjetrepubliker på den tid då det begav sig. Men Sverige, utan valtvång, har sedan 1944 legat stadigt över 80%, med toppen 1985 med 91.8% valdeltagande. Med de siffrorna ligger Sverige bland världens högsta och är, som föreläsaren konstaterade, ”en av världens mest stabila demokratier”.

Det rör på sig hela tiden. Nu gäller det förtidsröstande. Sedan 1982 har den kurvan legat på över 30% och nu, vid senaste valet, har siffran stigit till inte mindre än 42.1%.

Litet pinsamt kändes det nog på sina håll i salen när frågan gällde kandidatkännedomen, dvs namn på den egna valkretsens kandidater. Procentsiffran har långsamt men stadigt sjunkit och vid senaste valet var siffran nere på 39%.

Med den siffran i minnet är resultatet av en annan mätning egendomlig. För om 39% av väljarna i Sverige inte vet vem de egentligen röstar på – hur ser det då ut i andra länder? En internationell kartläggning av 36 länder vad gäller ”politisk kunskap”, där resultatet mättes i indexsiffror 0 – 100, placerade sig Sverige på tredje plats (index 75), efter Irland 88 och, Kanada 85. Samtidigt hade Mexiko indexsiffran 16, Filippinerna 14 och Thailand 12. Hur mätningen av ”politisk kunskap” gick till fick inte veta.

Sanningens minut nalkades när väljarna fick förklara sig: 15 skäl-i-topp för hur man röstar. Hur har då väljarna resonerat inför sitt val på parti? Det var nog åtskilliga i auditoriet som kände igen sig. Jo, på första plats: ”partiet har en bra politik i de frågor som jag är intresserad av”. På andra plats: ”partiet har kompetenta personer som kan sköta landets politik.” På tredje plats: ”partiet har en bra politisk ideologi.” Längre ner på listan kom ”jag brukar rösta på det partiet”.

Som sagt, det fanns 15 skäl till hur man röstat. På plats 7 kom ”partiet har en bra partiledare”. Nu blev det riktigt intressant, för namn är nog lättare att komma ihåg än siffror och diagram i sammanhanget. Tänk efter själv! Vilka partiledare var mest populära? Här kommer namnen under perioden 1979-2014. 1. Fredrik Reinfeldt; 2. Bengt Westerberg; 3. Ingvar Carlsson; 4. Göran Persson; 5. Maria Wetterstrand, mp; 7. Stefan Löfvén; 8 Alf Svensson; 9 Olof Palme.

Och vem ville svenska folket ha till statsminister innan valen? 2010 noterades den högsta siffran i modern tid: Fredrik Reinfeldt fick 57% mot Mona Sahlins 36%. Då blev Fredrik Reinfeldt statsminister. 2014 ansåg 41% av väljarna att Fredrik Reinfeldt skulle bli stats-minister, mot 34% för Stefan Löfvén. Nu hjälpte det inte vad väljarna tyckte – Stefan Löfvén blev statsminister.

Minnet är som bekant kort, även om det ”bara” gäller valet 2014. Fråga: vilka var partier-nas profilfråga vid det valet? Så här såg det ut: folkpartiet (det hette så då): utbildningskola; moderaterna: sysselsättningen; socialdemokraterna: sysselsättningen; centerpartiet: näringslivsfrågor; kristdemokraterna: familjepolitiken; sverigedemokraterna: Invandring/flyktingar: miljöpartiet: miljön; vänsterpartiet: sysselsättningen; feministiskt initiativ: jämställdhet.

Sympatierna mellan partierna mäts med något som kallas ”ÖS-index”, där ÖS står för ”Ömsesidig Sympati” och innehåller de olika partisympatisörernas betyg på de andra partierna. Det blir totalt 36 olika partipar. Det visar sig, att sympatierna är störst mellan V och Fi-sympatisörer medan C och M kommer på andra plats och L(iberalerna heter de nu) och M på tredje. På sjunde plats kommer V och S medan M och Kd kommer på nionde plats.

Den där koalitionen som många väljare säger sig vilja ha – hur går det med den? Alltså M och S? Rätt dåligt, faktiskt – det paret kommer på sjuttonde plats. Längst ner kommer: 34 (av 36) Mp och SD; 35. SD-Fi; 36. V och SD.

Högst sympati, uttryckt i siffror har de tre paren nämnda ovan, med runt 40. I botten, på plats 36 ligger alltså V och SD, med 0.7 vilket onekligen tyder på brist på ömsesidig upp-skattning.

Valet 2014 ligger närmast i tiden. Då fick ett stort antal väljare en fråga om sin önske-regering och 41% svarade ”rödgrön”, 24% ”borgerlig” och 32% blocköverskridande regering”. Något fundersam blir man då. I ÖS-index ovan ligger paret S och M på plats 17 av 36, medan i enkäten före valet nära var tredje väljare ville ha en blocköverskridande regering. Vi får reda ut det nästa gång.

Avslutningsvis kunde föreläsaren konstatera, att opinionsläget ofta ej ändras dramatiskt under ett år. Det betyder, att i dagens (november) läge ser det ut som vanligt: inget av blocken får egen majoritet. Men som vi alla vet, det är svårt att sia, särskilt om framtiden.

Ordförande Britt Segerberg tackar Henrik Ekengren Oscarsson

Text: TORSTEN PERSSON

Bild: BWS