Musik – Jan Bruér – 2018-11-12

Några av jazzens främsta sångerskor

Fotograf: Curt Gustafsson

-*-

Måndagen den 12 november hade Senioruniversitetets Musikserie åter besök av jazzforskaren Jan Bruér, som denna gång föreläste om några av de främsta amerikanska jazzsångerskorna.

-*-

Billie Holiday

-*-

Han började med Billie Holiday, som han helt ägnade tiden fram till kaffepausen. Holiday var född 1915 och räknas som en av de allra främsta jazzsångerskorna, vars sångsätt påverkat såväl sångare som instrumentalister. Hon föddes som Eleanora Fagan men fick sitt efternamn Holiday av sin far, Clarence Holiday, som var gitarrist i Fletcher Hendersons orkester under 20-talet.

Som 18-årig upptäcktes hon 1933 av promotorn John Hammond, som hörde henne på en klubb i Harlem i New York. Han skrev ett skivkontrakt med henne och samma år gjordes en inspelning där hon ackompanjeras av Benny Goodman orkester, men Billies namn fanns ej återgivet på skivetiketten. Hammond gjorde sedan en serie inspelningar med Holiday på skivmärket Columbia.

Följande år medverkade hon i en film med Duke Ellingtons orkester, Symphony in Black. Holiday sjöng vanligen låtar från underhållningsrepertoaren (The American Song Book), där hennes melankoliska sångsätt ofta föreföll självupplevt.

1938 medverkade hon i Count Basies orkester under cirka ett halvt år. Där kom hon i kontakt med Lester Young och en varm relation uppstod mellan Lester och Billie. Hon kom att kalla honom för Prez (President, den främste) och han kallade henne för Lady Day.

Så följde en kort tid i klarinettisten Artie Shaws orkester, där rasproblem gjorde det omöjligt för henne att fortsätta.

Billie Holidays liv kom tidigt att präglas av drogmissbruk, vilket gjorde det svårt för henne hela livet. Hon avled 1959, bara 44 år gammal.

Följande spelades med Billie Holiday Easy to remember med stråkar och kör, insp 1958 Symphony in black, ljudband till film med Duke Ellingtons orkester, mitten av 30-talet I wished on the moon, den första inspelningen i serien initierad av John Hammond, 1933 I can´t get started med Count Basie, Lester Young m fl, 1938 Strange fruit, 1939 Lover man, insp 1944 April in Paris, 50-talet med musiker i Norman Granz Jazz At The Philharmonic

-*-

Ella Fitzgerald

-*-

Ella Fitzgerald upptäcktes som 18-åring i en sångtävling på Apollo Theatre i New York 1935. Detta ledde till engagemang under några år i Chick Webbs storband. Då Webb avled 1939, kom Ella att under några år överta ledningen av orkestern.

Under 1940-talet kom nya stilar in i jazzen, vilket också kom att prägla hennes sång, då hon kom i kontakt med musikerna inom bopjazzen. Hennes ordlösa sång, s k scatsång, blev välkänd.

Hon kom under 50-talet att sjunga in ett stort antal album av kompositörer som Cole Porter, Irving Berlin, George & Ira Gershwin och andra, album med stora orkestrar och ambitiösa arrangemang. Hon gjorde också under 1950-talet flera album med Louis Armstrong.

Följande spelade med Ella Fitzgerald: At tisket, a tasket, men Chick Webbs orkester, 1938 How high the moon med Dizzy Gillespie, John Lewis, Ray Brown och Joe Harris, 1947 Can´t we be friends med Louis Armstrong och en grupp under ledning av Oscar Peterson, 1957

-*-

Sarah Vaughan

-*-

Även Sarah Vaughan slog igenom som 18-åring med debut i Harlem 1942. Hon hade i motsats till de ovan beskrivna en ”ordentlig” musikalisk bakgrund. Hon sjöng i kyrkokör, spelade orgel och var en skicklig pianist. 1943 kom hon att medverka i Earl Hines storband, där flera av de unga musikerna fanns, Dizzy Gillespie, Charlie Parker och andra. 1944 tog sångaren och ventilbasunisten Billy Eckstine över Hines band och Sarah blev då extrapianist i bandet. Följande år gjorde hon inspelningar med Gillespie och Parker. Hon var också en skicklig scatsångare som Fitzgerald. Hon hade också ett vibrato i sin röst, något hon inspirerats av hos Eckstine.

Följade spelades med Vaughan: Lover man, insp 1945 Lullaby of Birdland, 1954

-*-

Anita O´Day

-*-

Anita O´Day upptäcktes då hon vann en danstävling som 17-åring. Hon kunde också sjunga, visade det sig. Trumslagaren Gene Krupa anställde henne i sin orkester. Senare kom hon att under 40-talet medverka i Stan Kentons storband.

Hon hade en frigjord, lite utmanande stil med ett skickligt, ekvilibristiskt sätt att improvisera. Hon turnerade också mycket under sin karriär.

Följande spelades med O´Day: Honeysuckle rose, insp 1956, musiker från Norman Granz Jazz At The Philharmonic Just one of those things, insp 1954 med bl a Arnold Ross, piano och Barney Kesssel, gitarr.

Text Curt Gustafsson