Vi minns vårt 70-tal – Vicki Wenander – 2018-10-11

Hur bodde vi på 70-talet?

*

Föreläsningen den 11/10 i serien ”Vi minns vårt 70-tal” hade rubriken ”Hur bodde vi på 70-talet?”. Dagens gäst var byggnadsantikvarien Vicki Wenader med rötter i Kalvsvik. Hon driver sedan 2008 konsultverksamhet i Stockholm främst inriktad på bevarandet av värdefulla kulturmiljöer från 50-talet tom 80-talet.

Den första delen av föredraget handlade om utvecklingen av bostadsbyggandet ur ett mer övergripande perspektiv. Föredragshållaren beskrev 70-talet som ”peaken och kollapsen” av den övergång från ofta slumliknande bostäder till moderniteten som tog sin början under 30-talet och hade sitt kanske tydligaste uttryck i ”Miljonprogrammet”.

Under delar av denna period rådde förbud att renovera äldre fastigheter som i stället ofta exproprierades och revs till förmån för nybyggnation.

Miljonprogrammet tog sin början 1964 och gick ut på att det skulle produceras minst 100.000 nya bostäder per år under en tioårsperiod, vilket också skedde. Just kring början av 1970-talet var antalet tom. uppe i 110.000.

Programmet omfattade stora, ibland groteska, byggnadskomplex främst i storstädernas ytterområden men också många flerbostadshus i en mänskligare skala och, kanske mindre känt, till cirka en tredjedel villor och andra egnahem.

Kännetecknande för dessa områden var att biltrafiken visserligen fanns med i planeringen men förvisades till områdenas utkanter så att bilfria gårdar och stråk kunde anläggas i de mer centrala delarna.

Byggandet skedde i högt tempo och med en rationell ”anpassning till byggkranarna”.

Kvaliteten var nog under inledningsskedet rätt OK men kom att försämras mot slutet av perioden. Energikrisen 1973 medförde konsekvenser för det fortsatta byggandet. Fönstren gjordes mindre och isoleringen effektivare. Ventilationen blev sämre vilket i sin tur skapade en hel del bekymmer.

De sista åren av miljonprogrammet dominerades av mindre flerfamiljshus och egnahem som ofta hade en mycket mer individuell och fantasifull utformning än det tidiga miljonprogrammets fyrkantiga ”lådor”. Man kallade detta för ”kvartersbygge”.

Föredragets andra halva ägnades åt 70-talshemmens interiörer och gav upphov till många igenkännande leenden och kommentarer.

Färgerna var starka, i ”klarskala”, och mönstren ofta kraftiga med inslag av medaljonger, blad och frukter. Även vitvarorna kunde vara både avokadogröna och orangeröda. Främst gällde detta för egnahemsboende. I de allmännyttiga flerfamiljshusen, där människor med olika preferenser förväntades flytta ut och in, var färgskala fortfarande mer neutral.

Nya material togs i bruk. Alkydlacker, t ex. Servalac, var lättarbetade och tåliga men kunde tyvärr ge upphov till lösningsmedelsskador särskilt bland yrkesmålarna.

Säckväv och sjögrästapeter på väggarna var också vanligt under en period.

Mitt i moderniteten fanns det plats för det gamla. Avlutade möbler var vanligt liksom pikanta detaljer från äldre tider såsom spinnrockar eller trampsymaskiner.

*

*

Text: Håkan Cars