Mässfall och räddande ängel

Så har det hänt igen –
med kort varsel, i själva verket sent kvällen innan – får Gunnar Carlberg ett telefonsamtal från den insjuknade Bertil Hultén, som berättar att han är för dålig för att komma till oss dagen efter för att föreläsa om köpvanor och köpimpulser.

Timman var för sen, så Gunnar ringer Mårten Segerberg först vid frukostkoppen samma dag som föreläsningen ska äga rum:

Sanningen är den att vi i PUV har förberett oss på att mässfall kan inträffa. Senast var det ju en föreläsare i musikserien som med kort varsel måste ersättas. Så Gunnar visste att Mårten eventuellt skulle kunna vara vikarie – frågan var bara om tiden för förberedelse skulle räcka.
Men med sin generositet och kort betänketid ställde Mårten Segerberg upp och auditoriet kunde se honom på podiet vid ordinarie föreläsningstid i Ulriksbergskyrkan.
Ämnet för föreläsningen, som den tidigare stadsträdgårdsmästaren höll för oss, var ”STADENS TRÄD”.
Och det var med sedvanlig stor fackkunskap Mårten berättade om stadens träd. Många aha-upplevelser blev det under eftermiddagens gång, t.ex. om:
• att Östrabo-allén upp till biskopssätet var äldst i staden – från 1795
• att Alm-sjukan vid Biblioteket var skälet till att man tvingades fälla träden
• att man vid plantering av nya träd alltid avstår från träd som ger frukter
• att lindarna på Strandvägen utanför lasarettet planterats med falskt perspektiv så att man får intrycket att esplanaden är mycket längre än den faktiskt är.
Om man står vid Vattentorget är det 12 meter mellan träden. Men vid slutet mot Strandbjörket är det bara 6 meter!

Därmed ser alltså lövsalen falskeligen längre ut än den faktiskt är.

Vi fick också veta att kastanjerna på ömse sidor om Residenset är sterila – just för att gatan inte ska skräpas ned.

I slutet av 1800-talet var vi inte ensamma här i Växjö om att skapa esplanader. Samma sorts stadsplanering gjorde man på många håll ute på kontinenten.
Norra Esplanaden här i Växjö var t.ex. från början en esplanad med trädraderna i mitten av gatan.

Att Gudrun tog med sig ett antal träd i Linnéparken kan tyckas tragiskt. Men om om man får tro Mårten rätt – och det ska man självfallet – så är det ibland nödvändigt att föryngra beståndet, vilket vi alltså av Gudrun fick hjälp i planeringen att göra.

Att vi haft en mycket tidig vår i år vet vi alla. Ett sätt för trädgårdsmästare runt landet att hålla ordning på när saker och ting händer i naturen är att ha full koll på när det är dags för björkarnas musöron. I år blev det så tidigt som 13 april i Strandbjörket.
Mårten trodde sig veta att musöronen aldrig krupit fram ur sitt ide före 1 april. Men så sent som 7 maj har förekommit.

Trots att esplanader varit väldigt typiskt för Växjö, har dom alla förändrats med åren.
Och ser vi på de stora förändringarna under den allra senaste tiden är det förstås björkarna på Södra Järnvägsgatan som fått skatta åt förgängelsen.

Den enda allén inom rutmönstersstaden som har bevarats med en allé i mitten är Västra Esplanaden.

Text: Björn W Stålne