Gadaffi, Saddam och Bashar al-Assad – 2015-03-23

GADDAFI, SADDAM OCH BASHAR AL-ASSAD

Dagens konflikter i Mellanöstern har sitt ursprung i en överenskommelse mellan britter och fransmän, offentliggjort 1917. Där slogs det fast hur det Osmanska väldet skulle delas och hur gränserna skulle gå när första världskriget var slut.

Det berättade journalisten och författaren Bitte Hammargren i den tredje föreläsningen i historieserien om diktatorer. Hon har skrivit en bok i ämnet: ”Gulfen – en framtida krutdurk”.

I överenskommelsen lovades judarna ett eget land i området. Vid en konferens i Kairo var Storbritanniens kolonialminister Winston Churchill en av arkitekterna bakom skapandet av nya monarkier i Mellanöstern. Irak fick en kung vid namn Feisal, en kung som inte kunde tala majoritetens språk.

Bitte Hammargren berättar om tre diktatorer i Mellanöstern
De bestämmande västmakterna fick höra många varningar om att gränserna drogs felaktigt och att befolkningen protesterade. På det örat hörde varken Churchill eller någon annan i beslutande position.

I spåren av detta växte protester fram. Kungen i Irak störtades, en officer vid namn Kassem tog först makten, senare bortkuppad av Saddam Hussein. Han förde krig mot Iran och fick hjälp av USA. Han startade sedan krig mot Kuwait och erövrade det, men tvangs lämna det, när USA anföll landet i en samlad FN-aktion.

Senare avsattes Saddam, när USA, utan FN-mandat, tillsammans med allierade anföll Irak i tron att landet hade kemiska vapen. Han hängdes innan han hunnit vittna om hur han fick hjälp av USA i kriget mot Iran.

I Libyen avsattes dess kung Idris av en grupp officerare med en 27 år gammal Gadaffi i spetsen. Han avskaffade både lagar och partier. Han kastade ut utländska rådgivare. Lagarna ersattes med hans ”gröna bok”. Lönearbete avskaffades, eftersom det ansågs vara slaveri. Resultatet blev kaos. Nato bombade bort Gadaffi och nytt kaos utbröt.

Syrien blev fritt 1946 och gick i union med Egypten under ledning av dess starke man, Gamal Abdel Nasser. Unionen sprack 1961 och 1970 grep Hafez al-Assad makten. Han omvaldes tre gånger. När sonen Bashar suttit vid makten i tio år, utbröt den arabiska våren. Bashar var dock helt övertygad om att den aldrig skulle nå Syrien. Nu har kriget där rasat i fyra år. Bitte Hammargren berättade att syrierna är besvikna på väst för att de inte fått hjälp därifrån i kampen mot diktatorn.

Text och bild: ROLF WENANDER