Vårresa till Kristianstad och vattenriket – 2015-05-22

Alltid morgonpigga och glada och alltid i god tid samlades ett femtiotal PUV:pensionärer
en fredagsmorgon i slutet av maj för att delta i PUV:s sista aktivitet under våren 2015.
Solen sken och det var en sval morgon men som lovade mycket trevligt tillsammans med
Håkan Nordmark som skulle guida oss i en tur till och i Kristianstads vattenrike.
Vi hann inte ut ur stan förrän Håkan började berätta om Växjös utveckling under medeltiden och om de strider Växjö hade med danskarna dvs skåningarna.

Växjö brändes 1612 av danskarna och svenskarna svarade samma år med att bränna ner staden Vä som också var vårt första resmål. Färden dit gick via Såganässjön för att följa Helge ås lopp på sin färd ner till Yngsjö och Åhus. Här färdades vi på den riktigt gamla riksvägen mellan Växjö och Vä. Vi passerade ”Getaryggar” som är höga spetsiga delar av den vägen. Det var samma väg som Carl von Linné åkte på med häst och vagn på väg till sin skånska resa år 1749. En mycket vacker och vårlik färd men på smala vägar som vår chaufför Arne klarade med glans. Bokskogen stod vacker och naturen var verkligen tätt inpå. Bitvis ganska påtagligt.

Under tiden hann Håkan med att berätta om livet i gränstrakterna där man ibland själv, mot rikets ledningar, skapade gränsfred och levde på ett praktiskt sätt. Hur man umgicks och hur man ingick äktenskap över gränsen

Helge å avvattnas via Möckeln och förflyttar sig sedan ca 20 mil och har under den tiden en fallhöjd på 160 meter reglerat i ett antal kraftverk, det sista i Torsebro som bara det har en fallhöjd på 10 meter. Därefter är det ett helt platt landskap ända ner till havet.
Helge å ska ej förväxlas med Helige å som är ett avsnitt av Mörrumsån via Helgasjön, Salen och Åsnen.
Väl framme i Vä fick vi ett mycket gott fika i församlingshemmet som också hade ett gammalt vackert valv i källaren från tiden innan Vä brändes ner 1612. Växjö och Vä hade mycket gemensamt denna tid. Båda städerna hade samma uppbyggnad, var ungefär lika stora och hade ingen egen hamn. Växjö utnyttjade Bodökull (sedermera Karlshamn) som sin utskeppningsplats och Vä använde Åhus som sin. När svenskarna brände ner staden beordrade kung Christian den IV att all verksamhet i Vä och Åhus skulle flyttas till en holme i Helge å – nämligen Kristianstad som fick sina statsprivilegier 1614.

Vi åkte vidare och kom till Naturum i Kristianstad. I vårt tycke huvudmålet för resan.
Eftersom Kristianstad ligger ca två meter under havsytan har man alltid haft stora översvämningar efter vintern. För att inte se detta som ett problem arbetade man med att låta åns avlagringar naturligt gödsla strandängarna för att sedan användas till bete för djuren under sommaren. För att inte få mycket av vårsådden förstörd av betande tranor- i år mellanlandade ca 7000 – så kom man överens om att i stället lägga ut foder till fåglarna på ett ställe och slapp då förstörelse av odlad mark. I stället för att se de vattensjuka markerna som ett problem fick en entusiastisk man alla berörda parter att inse de positiva möjligheter som området erbjöd. Det är det som nu är Kristianstads vattenrike.
Vi fick en intressant och levande information av Sussie som slutade med att visa en mycket vacker film om hur vi kan arbeta för att tillsammans skapa en natur som är till fördel för alla, både människa, djur och växter. Deras motto var ”Bevara, utveckla och stödja” Man vill ge plats för alla i naturen och bygger upp fina platser med stor tillgänglighet för besökarna. De har funnits i 10 år. En plats att rekommendera för framtida besök.
Även dagens huvudmål avåts på Naturum och bestod av örtgratinerad spättafilé som smakade bra.
Sen kvickt iväg till Lillöhus som ligger på en ö i Helgeå strax norr om Kristianstad. Där fanns resterna av en gammal borg byggd enligt samma princip som Glimmingehus och Bergkvara med samma släkte.
Ett snabbt besök på bastionen ”Konungen” i Kristianstad och sen till Heliga Trefaldighets kyrka. En stor mäktig kyrka med renässansinredning i mörkt trä. Pampig ljuskrona och vacker orgel och fina pelare som lyfte byggnadens något tunga intryck.
Så skulle vi åka mot Växjö och med hjälp av Evas karameller återfick vi energin och kunde fortsätta att ta till oss av Håkans outsinliga berättelser om personer, platser, händelser.
Vi kom på vackra vägar förbi Bjällerhult som tog första stöten när danskarna anföll 1612 och njöt av naturen. En flock vilda dovhjortar betade i bokskogen vid Åsnens norra strand.
Sista stoppet skedde för fika i ”Troja”. Petter Rudebeck påstod bestämt att Troja hade legat vid Hönshylteskans (troligen från 1300-talet). Där skulle man hindra härjningar från söder in i Småland. Den nu nerlagda Järnvägen till Bodekull (blivande Karlshamn) drogs fram här under 1870-talet.
Ganska trötta men fulla med dagens intryck och Håkans fantastiska kunskap anlände vi till Växjö. Stort tack till alla som bidragit till att göra dagen så givande.
Sammanfattningen är skriven av en smålänning och en skånska som dock klarat uppdraget utan stridigheter om gränserna. Säkert saknas en hel del men att hålla jämna steg med Håkan förmår vi inte.

Text: Birgit och Hans Aronsson
Foto: Anders Råberg