En kåserande berättelse om att vara ung på 60-talet – 2016-03-17

SOLVEIG BERGQVIST LARSSON, FÖRFATTARE OCH SKÅDESPELERSKA, SAMT ANDERS LARM, PIANO OCH GITARR

Vi blev nog lite förväntansfulla när vi såg den ensamma gitarren på podiet när vi kom in i Ulriksbergskyrkan. Skulle det bli mycket musik?

Solveig Bergqvist Larsson skulle kåsera och sjunga tillsammans med Anders Larm vid flygeln och sedermera bak gitarren.

I själva verket skulle det visa sig bli en synnerligen underhållande och professionell show som tog oss med genom 50-tal och 60-tal genom en ramberättelse runt Solveigs hela uppväxt från födelsen i Boliden i det småborgerliga hemmet till hennes frigörelse som tonåring. Och väldigt mycket var säkert sant…
Den som hade trott att det skulle bli blott en och annan slagdänga trodde fel. Det blev ett övermått av schlagers från den tiden.
”Sjung och le”, ”Se nu tittar lilla solen in igen”, ”Den ljuva sommartid”, ”Tala närmre”, ”Vi hänger med”. Ja hela den lilla flickans liv fram till och med ”Leva livet” och ”Om jag hade pengar”.

Alla musikexemplen var typiska för storryns framåtskridande. Och till varje påstående fanns det musikexempel.

Vi slussades genom folkhemmet, Barnens brevlåda, Amerikanska filmstjärnor som Doris Day, VM i fotboll -58, Knuttar och spättor, och sprudlande hormonkänslor.
”Föreläsningen” var fylld av humor och övertygande skådespeleri av Solveig –
eller vem det nu var hon hade en tryckare med i ”Sista dansen”.

Största applådåskorna fick Solveig när hon på James Bond-maner dansade med sig själv tätt omslingrad – av sig själv.
Vår nyvunna vän visade sig vara en riktig comedienne.

Detta var ett skådespel med mycket träffsäkra repliker. Alla fick dom oss i auditoriet att känna ”javisst ja – så var det”.

Vi fick vandra från det trygga hemmet med hemmafru till en moder som skulle förvärvsarbeta till barn med en nyckelknippa runt halsen. Allt påmindes vi om från den tiden.

På podiet var det ett härligt samspel mellan Solveig och hennes härliga partner och ackompanjatör på gitarr och som munhuggare i dialogerna –
Anders Larm.

Efter kaffepausen entrade Solveig podiet i rosa Jackie-dräkt med passande pillerburk på skulten. Det handlade om den dagen då oskulden togs – John F. Kennedy hade blivit mördad.
Sverige hade blivit alltmer amerikaniserat. ”Suger in the morning, suger in the evening”. Men också ”Lyckliga gatan finns ej mer”.
Radio Luxemburg, Cuba-krisen och Lill-Babs.Och om någon hade en tanke på att inte auditoriet sjöng med – i alla sånger var publiken med och många kunde dessutom alla texter.
Ulla-Britt och Inger var bara några av alla dom som sjöng med.

Det var många minnen som passerade revy:
Lärarstrejken -66, Chartereran, Grupp 8, ”Leva livet” och ”Vi har det bra, vi här bak i bilen”.
Hela auditoriet i Ulriksbergskyrkan hade det garanterat trevligt den här eftermiddagen i minnenas
60-tal.

Text och bild: BWS