Björn Larsson porträtterar rikstrubaduren Gunnar Turesson – 2016-04-21

MUSIKRESA I LÖVSPRICKNING

Vågar jag skriva att det populäraste programmet av alla i PU Växjös breda verksamhet under säsongen varit ”Den litterära visan”. Det är så många pärlor, så mycket nostalgi och så mycket känslor i den upplevelsen. Jag tvekar att göra det, eftersom PU:s programutbud har sådan bredd och täcker in så mycket och lockar så många. Men låt oss i alla fall slå fast att vi har en unik litterär dikt- och visskatt att ta vara på och vårda, så att den inte faller i glömska. För visst är det lätt hänt i TV:s, internets och sms tidevarv när print (tryckt) med ens tycks ifrågasatt.

En en bra stund innan evenemanget börjar är det så gott som fullsatt. Många har med sig lektyr i väntans tider och kommer upp till en timme i förväg för att få en bra plats.

Vi i publiken njuter alla när Björn Larsson från Gullspång gör ett nedslag hos just oss på sin musikresa genom livet. Han är musiker och har bland mycket annat belönats med kulturpris för sitt engagemang. Nu kom han till Växjö, det var premiär minsann, för att berätta om och sjunga visor av tonsättaren och trubaduren Gunnar Turesson från Värmland och möta poeterna och författarna i hans vänkrets. Det gjorde Björn Larsson på ett fängslande sätt.

Gunnar Turesson förtjänar extra uppmärksamhet för sin livsinsats. Vad sägs om 600 tonsättningar av svensk och norsk lyrik! Ett stort bidrag till ”den litterära visans” födelse. Han levde 1906-2001 och var född i Brunskog utanför Arvika i Värmland. Jag har själv träffat honom när jag var en av cheferna på Nya Wermlands-Tidningen, en skicklig tonsättare och författare med en ödmjuk framtoning. Just så beskrevs han också av Björn Larsson. Poeten Gabriel Jönssons ”Flicka från Backafall” var länge Turessons största framgång här hemma och internationellt, det blev en stor hit. Men Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila”, i engelska versionen ”I am waiting”, kom att gå om sedan den översatts till spanska och 60 veckor i rad legat på Spansktoppen. Gunnar Turesson levde en period i Klarapoeternas värld och syntes då på Café Cosmopolite, Gyllene Freden med flera ställen.
Han var nära vän med Nils Ferlin, Prins Vilhelm i dennes egenskap av diktare, Ivar Lo Johansson, Jan Fridegård, Gabriel Jönsson, Harry Martinsson med flera. Och så förstås poeten Dan Andersson, som blev hans svåger sedan denne träffat och blivit blixtförälskad i Gunnar Turessons syster, Olga Turesson. Om allt detta berättade Björn Larsson med inlevelse och gav sköna smakprov på dikter som Gunnar Turesson tonsatt. Ja, det var både dramatik och känslor i den berättelsen och det avsnittet i hans livs musikresa. En favorit för många blev tonsättningen av dikten ”Syner i lövsprickningen” av Nils Ferlin, Ni känner igen den, sjung med:
Nu brinner vårens blåa eld på
Abborrbergets krön
där dansar Kalle knopare,
gudomligt ung och skön.
Krökt sitter Ivan Speleman
och flinar vid sitt spel,
och Rallar-Anton känner sig
rätt salig för sin del…
Nu lyser det till sommar
och nu ringer det till sol
-Ack kypare, ack kypare,
förunna mig en stol,
förunna mej en hela
och en halva och en ters
att glömma mina bleka år
och min tomma vers!

Och vi ser framför oss Nils Ferlin steppa till sången och musiken, att steppa var något han gärna gjorde när han var på det humöret.

Till sist, ett speciellt tack till Eva Jordevik och Maj-Lis Ulfsparre, värdar för PU:s ”Den litterära visan”.

Text: KJELL GÖTHE, frilansjournalist.
Foto: BWS