Världsmusikanten Ale Möller – 2016-04-04

FOLKMUSIKERN OCH KOMPONISTEN ALE MÖLLER BERÄTTAR OM SIN KARRIÄR

Vi var många som trotsat vårvärmen och i stället bänkat oss i Ulriksbergskyrkan för att lyssna till Ale Möller, denne mångsysslare inom musiken.

På ett trevligt och humoristiskt sätt berättade Ale Möller om sin uppväxt i Skåne, om sin musiklärare som stängde honom ute från musikundervisningen för hans bristande musikalitet. Han fick dock i tonåren fatt i en trumpet och lärde sig spela och blev redan som 15-åring upptäckt och fick engagemang med Tolvskillingsoperan. Det blev mycket jazz under tonåren och han trivdes med livet.

En resa till grekiska öarna fick honom att stanna där och han hade arbete som musiker hela tiden, lärde sig spela den grekiska musiken på bouzouki, fick internationella vänner såsom Mikis Theodorakis och Neo Minores. Han gav prov på sin enorma skicklighet med bouzoukin och fick många applåder. Men plötsligt, när han som vanligt skulle spela på tavernan på den grekiska ön, ville inte kroppen, eller snarare huvudet, längre spela den grekiska musiken, utan Ale begav sig hemåt till Sverige och funderade på vad ha skulle göra av sitt liv. Han köpte ett dragspel, lärde sig några valser och berättade om hur han satte sig på Möllevångstorget och spelade. Men det blev inte den succén han hade tänkt sig, bara några A-lagare som lyssnade.

Han berättade om sitt samarbete med instrumentmakaren Christer Ådin och de två har tillsammans skapat stränginstrument som Ale trakterar och som inte liknar något annat, ett slags mandolin med alla nyanser från mandolinens högsta till basens lägsta. Även en flöjt med lite mörkare ”skogstoner” har han varit med om att ta fram och han gav prov på skogsflöjten. Och hur kan man få fram så mycket musik ur två små munspel?! Härligt!

Ale fick mer och mer kontakt med folkmusiken och drogs till Dalarna där han under en period hade sin bas. Tillsammans med Lena Willemark spelar han i ett band och har spelat in en del skivor. Han experimenterar med olika instrument och gav prov på hur kohorn används för att kommunicera mellan fäbodarna. Det konstigaste instrumentet han uppvisade var en ”pinne” som var urholkad som ett rör, som en flöjt, men utan några hål! Och han fick ljud i den och t.o.m. olika toner. Hur bar han sig åt?

Ale Möller kan traktera många, många instrument och anlitas när det gäller mångkulturella festivaler, då är han på rätt plats i livet.

I vimlet efter föreställningen var det många som uttrykte sin beundran för Ale Möller och tyckte att denna föreläsning varit den bästa. Inget dåligt betyg, det skulle hans musiklärare från skolan hört.

Text: AGNETA SUNDLING
Bild: BWS