De där bankerna… – 2017-03-30

De där bankerna…

Birgitta Forsberg – näringslivskrönikör DN
…om man hade vetat dom där åren runt 2008…

Birgitta Forsberg målade upp en mycket detaljrik bild av bankkrisen 2007 – 2009. I centrum stod Swedbank och SEB och framför allt just dom två bankerna stod på ruinens brant. Vi var nog mycket få som ens anade hur stor krisen var medan dramat höll på att utvecklas.
Den 15 september 2008 var ödesdagen då Swedbank var nära att gå omkull.

Man kanske tror att Birgitta visar hur stora fiskar hon fått – nej det handlar om vidden av den stora bankkrisen.

Genom att bankledningen för Swedbank höll verkliga fakta hemliga lyckades man dock undvika det som hade kunnat sätta in nådastöten – det man på bankspråk kallar ”kundrusning” – alltså att bankens kunder i stora mängder rusar till banken för att ta ut sina besparingar. För det är inte så att bankerna har några stora egna tillgångar – bankernas kapital består i själva verket av kundernas insatta sparmedel och vad man lånar på den internationella marknaden.

En mycket viktig faktor som bidragit till Swedbanks och SEB:s kris-situation var de mycket vidlyftiga affärer man gjorde i Baltikum och sedermera också i Ukraina. I Baltikum blev inledningsvis Swedbank en mycket effektiv ”lånemaskin”.
När det var som värst de där dagarna i september 2008 beordrades chefsgarnityret att inte ens svara i telefon, när journalister och kunderna ringde för att höra hur läget egentligen var.

Mest problematisk var situationen i Lettland. Hade den lettiska regeringen valt att devalvera sin valuta hade det spätt på de stora problemen för Swedbank.
I den här utvecklingen spelade vår dåvarande finansminister Anders Borg en mycket aktiv roll för att förhindra en devalvering.
Att läget i Lettland var förtvivlat förstår man om man tar i beaktande att 200 000 letter de här åren lämnade sitt hemland och flyttade utomlands – 200 000 innevånare av 2 miljoner…

2009 var det ytterst nära att den svenska staten övertagit Swedbank och för den delen också SEB. Det var dessa två av våra storbanker som varit mest aktiva på den baltiska marknaden och i Ukraina.
Men för att rädda bankerna stöttade staten med enorma mängder i svenska kronor.
Istället för att senare betala tillbaka det man fått i akutstöd, lät man aktieägarna som vanligt få utdelning på sina värdepapper.
På en direkt fråga från auditoriet svarade Birgitta Forsberg, att det hade varit rimligt att Swedbank borde ha betalat tillbaka mer än 20 miljarder till staten. Men så skedde alltså inte.

Hur staten skulle handla om man tog över en bank i kris

Intressant är självfallet vad som hänt oss vanliga enkla bankkunder om den stora krisen blivit utlöst – för alla förutsättningar förelåg om inte staten = vi skattebetalare hade gått in med enorma summor räddningspengar.
Som vi ser av den bild Birgitta visade hade ”vanliga” bankkunder med mindre än 950 000:- kronor på kontot klarat sig skadeslösa – detta enligt det regelverk som är gällande.

Birgitta Forsberg framhöll att av de 4 storbankerna – Swedbank, SEB, Handelsbanken och – störst av alla – Nordea var det de två först omnämnda som var mest illa ute. Den som klarade sig utan problem var Handelsbanken.
”Dom var för tråkiga” och drogs uppenbarligen inte in den hysteriska karusellen i Baltikum. Det kanske i själva verket skulle kunna vara ett tecken på att man inte var lika benägen att ta idiotiska risker utan arbetade med en realistisk syn på bankernas egentliga uppdrag: Att vara ett smörjmedel i samhällsmaskineriet.

Jag undrar hur man sovit om nätterna om man hade vetat dom där åren runt 2008…

Trots ämnet kunde Birgitta konstatera att bankerna idag mår väldigt bra

Text och bild: BWS