Månadsmöten –  2017-04-11

”Å så kommer det en gosse.”

 

I vanliga fall brukar dagens föreläsare finnas på plats framme vid podiet, när de hälsas välkomna av värden för dagen. Så icke denna gång. Teknikern för dagen, Jan Bergman introducerade upptakten och in i salen gjorde Olle och Irene Sangemark sin entré, ”med rytmiskt vaggande höfter”, Olle i frack och hög hatt och Irene i högklackat och passande kort, svart klänning översållad med glittrande paljetter, sjungande den välkända kupletten som också givit rubrik år tagens föreläsning.

 

 

Aktörerna är välkända nöjesprofiler i Västerås, med många revyer på sitt samvete. Under mellansäsongen ger de sig ut på turné med olika program, denna gång i sällskap med Karl Emil Georg Gerhard Jonsson, alias Karl Gerhard och bjöd frikostigt på nummer ur hans digra produktion. Ja, där finns att ösa ur, fick vi veta. KG var pappa till ca 4 000 sångtexter och med den meriten var han den ojämförligt störste i den genren på den tiden. Och det var ju inte vilka visor och dängor som helst. Han var ju ett rimfenomen, fanns inte ett rimmande ord, så skapade han ett, fyndigt och skrattretande. Hans sätt att själv framföra sina kupletter lämnade ju ingen stavelse ute, allt gick fram till publiken. Och innehållsmässigt låg de ju långt från hans samtida konkurrenter Emil Norlanders och Ernst Rolfs mera glättiga och ytliga formuleringar.

Karl Gerhard klädde ju sina stora produktioner med påkostade baletter, stor orkester och överdådig scenprakt och utstyrsel. Och han var inte blyg heller. Han var nöjesvärldens store motståndare till Nazismen, som växte fram under 30-talet och var inte rädd att tala om det. I det svenska kulturetablissemanget var han ivrigt påhejad av chefredaktören Torgny Segerstedt på GHT och konstnären Ture Nerman, bl a. Det bästa exemplet är väl revyn ”I skuggan av en stövel” från 1934, vari det mest kända numret bar den oskyldiga titeln ”Den Trojanska hästen”. Den var så skarp i sin kritik, att tyska ambassaden efter premiären på Folkan i Stockholm protesterade hos statsministern Per Albin Hansson, som i sin tur skickade sin justitieminister till KG med order att stryka numret. Men han vek inte ner sig så lätt. Han ändrade lite på scenografin, flyttade tillbaka ”Den ökända hästen från Troja” lite på scenen, men sjöng som på premiären varenda vers. I salongen var polisen på plats, varvid KG gick fram till rampen och undrade om det var ”Hästapo”. Han var både kvick och orädd. Han omgav sig också med de bästa man kunde hitta av svenska revyartister och musiker. De senare representerades ofta av Lille-Bror Söderlund och Jules Sylvain, på tiljan sågs ofta Zarah Leander och Sickan Carlsson bland andra vid sidan om KG själv.

 

 

Denna eftermiddag på april månadsmöte i SUV, fick vi återhöra många av de gamla örhängena, t.ex. ”En katt bland hermelinerna”. För det mesta kan man bara den första raden i refrängen. Det var själva poängen med Karl Gerhards texter, de hade bara en rads refräng, sen följer ny text och inte som i de flesta andra refränger vi kan i den svenska visskatten. Ett undantag som bekräftar regeln är just Jazzgossen, som har samma refräng i flera rader beskrivande den tidens ungdomsidol ”med byxa som en rakkniv vass och vars hobby är att dansa jazz” och fick vaktparadens mässingsmusik att tystna…

I andanom kunde vi nynna med i flera nummer som ”Det rara gamla paret från anno dazumal”, ”Han är ett bedårande barn av sin tid”, ”Gungorna och karusellen” eller ”Nu ska vi vara snälla”. Man gick faktiskt därifrån och smånynnade på hemvägen. Och då får man vara belåten.

Text: HÅKAN KLASANDER Bild: BWS