Musikresa till Malmö den 20 – 21 maj 2017

Lördagen den 20 maj.

Det var med stor förväntan vi gav oss av med en fullsatt Ramkvillabuss mot Malmö när klockan var 12 lördagen den 20 mars. Vi skulle vara delaktiga i ”kronan på verket” d v s avslutningen på en lyckad första termin för Senioruniversitetet i Växjö. Två dagar med högklassig musikteater och konsert väntade oss. Björn W Stålne var reseledare och chauffören Gunnar valde den längre men snabbare vägen över Ljungby och Helsingborg. Det blev en färd mellan hägg och syren, i sin sydligare del omgiven av solgula rapsfält.

Punktligt checkade vi in på nya Clarion Hotell beläget mellan centralstationen och slottet i Malmö. En timme därefter hade Gunnar tagit oss till Malmö Opera för att spisa en vårinspirerad, välsmakande foajémiddag.

Foajémiddagen

Nu var det dags för ”grande opéra” d v s en opera med extra utmaningar för alla – musiker, kör, solister – och publik. Amilcare Ponchiellis La Gioconda har inte uppförts i Sverige på nästan nittio år till skillnad från Metropolitan där den ofta funnits på repertoaren alltsedan Kristina Nilsson kreerade titelrollen vid premiären 1883. La Gioconda är den enda opera av betydelse Ponchielli skrev. Han var en stor beundrare av Verdi, och han lyckades att få Arrigo Boito,som skrivit flera libretton åt Verdi att ta sig an librettot dock under en pseudonym i form av ett anagram – Tobia Gorrio.

Handlingen utspelas i Venedig på 1 600-talet, där människor från olika samhällsklasser interagerar i märkliga relationer. La Gioconda, som är gatusångare, har en mor som är blind och tigger för sitt uppehälle. La Gioconda är förälskad i Enzo,en genuansk furste som i sin tur varit hemligt förlovad med Laura ,som nödgats gifta sig med Alvise en av Venedigs tre inkvisitorer. En av Alvises mest framgångsrika och ondskefulla spioner är Barnaba som är förälskad i Gioconda. Allt detta bygger på en pjäs i fyra akter av Viktor Hugo: Angelo – Paduas tyrann (Padua ligger 4 mil väster om Venedig)

För att lösa den uppgift Malmö Opera bestämt sig för att ta sig an, engagerar de välrenommerade solister från olika håll, endast två av de bärande rollerna ,den blinda modern och den infame skurken Barnaba, kreeras av svenska sångare. Dessutom kontrakterar de åter det äkta paret och konstnärliga radarparet Staffan Waldemar Holm och Bente Lykke Möller. När undertecknade fick veta detta, bestämde vi oss för att se föreställningen, eftersom vi i nästan 30 år följt detta flitiga par på både talscen och musikteaterscen och aldrig blivit besvikna.

Balscenen

När vi nu med alla sinnen öppna avnjutit föreställningen, kan vi tycka att det musikaliska grundmaterialet kändes något ojämnt, men det innefattar tillräckligt många vokalt verkningsfulla nummer för att helhetsintrycket blir mycket gott. Givetvis kommer vi att minnas den insprängda ”Timmarnas dans” från tredje akten, där ett oerhört skickligt klassiskt danspar illustrerar dygnets timmar mitt inne i den festklädda kören som med champagneglas i händerna följsamt rör sig för att ge eller begränsa utrymmet på den redan smala scenen. Den vackra musiken till detta nummer har delvis utnyttjats av Cornelis Vreeswijk i ”Brevet från kolonien”. Vi kommer inte heller att glömma Bente Lycke Möllers fantastiska fantasieggande tvådimensionella scenografi.

Text: KARIN och ANDERS-ERIC ANDERSSON

Söndagen den 21 maj 2017

Sten Göransson

Och det var morgon den andra dagen. Styrkta av hotellfrukosten möttes vi utanför entrén av ett strålande solsken och av den legendariske, och nyss pensionerade, landskapsarkitekten Sten Göranson, som iförd shorts och med högtalarlåda på magen stod beredd att guida oss genom Malmös mest kända
oaser, alla i frodig försommargrönska och blomsterprakt.

Här följer ett axplock av vad vi under vandringen fick oss till livs ur hans rika kunskapsbank. Först i tur var Kungsparken, anlagd redan på 1870-talet. Parkens hjärta är den stora gjutjärnsfontänen.
En annan, också gammal, sevärdhet är ”Grottan”, på senare tid krönt med ett ormhuvud. I parken finns även en skulptur av Ernst Billgren.

Blomstergata

Via – den ekologiska – Slottsträdgården kom vi till Slottsparken, stadens största på 20 hektar. Här fångades ögat, förutom av allt det andra vackra, också av Carl
Milles´”Pegasus”.

Efter Slottsparken blev det tillfälle till en titt in på det nya storslagna Stadsbiblioteket. Vi fortsatte med bussen till Pildammsparken med sitt ursprung från ”Baltiska utställningen” 1914. Tiden var nu lite knapp men vi hann med en promenad på Kronprinssesan Margaretas ”Blomstergata”, som avslutas med hennes ”Paviljong”, och vidare genom ”Silvias Rosenträdgård” innan bussen tog oss till ”Folkets Park”. Världens äldsta folkpark anses den vara, fick vi höra. I parken finns restaurangen ”Far i hatten”, där vi avnjöt en god lunch innan vi rullade tillbaka till hotell- konsert- och kongresskomplexet ”Malmö Live”. Där fick vi en snabb och komprimerad information om tillblivelsen av detta ”Malmös senaste underverk”. Allt meddelat av Eva Claesson, som verkade ha varit med från planeringsstadiet till fullbordan. Om konserthuset fick vi bl a veta att dess akustik är ”i världsklass”. Så var det då dags att i denna magnifika konsertsal få lyssna till Malmö Symfoni Orkester, som under ledning av sin chefdirigent Marc Soustrot bjöd oss på bl a Tjajkovskijs ”Rokokovariationer” – med cellisten Andreas Brantelid inte att förglömma – och sjätte symfonien. Det belönades med stående ovationer.

Så gick resan tillbaka hemåt med ett angenämt stopp i Gårdstånga för en god och ”matig” smörgås. När Växjö – och därmed också det ofrånkomliga slutet på
en minnesrik resa – närmade sig, tackade Björn vår chaufför Gunnar Pettersson för ett mycket väl förrättat värv. Sigbrit Fors framförde deltagarnas uppskattning till Björn för en utomordentligt väl planerad och genomförd resa. Han borde, sa´ hon, ha fått en present. Det hade vi ingen. Som kompensation föreslog hon att envar resenär i någon konsertpaus bjuder Björn på ett glas vin. Björn sken upp och uttryckte sin förtjusning inför utsikten till 49 framtida bägare av ett sådant för såväl gom som själ så välgörande fluidum. Väl bekomme!

Text: BIRGITTA och JAN-ÅKE JAKOBSSON

Malmö Symfoniorkester