Musik – Finn Zetterholm – 2018-02-19

Finn Zetterholm – Bekännelser av en visans värsting.

*

*

Föreläsningsserien i musik gästades den 19 februari år 2018 av Finn Zetterholm. Han framställde sitt artist- och författarliv i ord och ton, och hade valt att beteckna sig som en visans värsting och ”en man med dåligt rykte”. Han visade sin mångsidighet genom att inleda med ett kort stycke på piano, vilket skulle visa att han ett tag hade tänkt bli pianist.

Han föddes i slutet av trettiotalet i Sigtuna, där fadern var författare och modern journalist – bl a i Femina. I detta medelklasshem var det ganska naturligt att han så småningom blev ”ett barn av 68-revolten.” Den första sång han skrev hette ” Bön till mina föräldrar” och handlade om att de skulle ta det litet lugnare på sina partyn. Den musikaliske och pianospelande ynglingen bytte sedan till gitarr – mest för att det var lättare att då ragga tjejer. Det blev sedan vispråmen Storken som blev ett forum för honom. Där träffade han då redan kända vissångare som Cornelis Vreeswijk, Evert Ljusberg, Fred Åkerström m.fl., och sveptes med i visvågen på sextiotalet. En som fick särskilt stor betydelse för honom var Bengt Sänd, med vilken han så småningom kom att spela in album, t ex ”Visor i vrångstrupen”. Finn Zetterholm gav exempel på visor som då ansågs så oanständiga att de inte fick spelas. Idag skulle de absolut inte ha censurerats.

*

*

Det var naturligt att då skriva visor som handlade om politik. Det var naturligtvis vänsterinriktning som gällde, och han berättade roande och levande ett antal episoder från dåtidens vänsterkretser, där bl.a. Mikael Wiehe, Göran Skytte och Franz Sjöström figurerade. Alla beslut skulle vara kollektivt fattade. I mitt minne fäste sig en episod som handlade om när man skulle gå till restaurang och inte kunde ta ett kollektivt beslut om man fick ha slips eller inte.

Finn Zetterholm visade sin mångsidighet genom att också läsa något ur det han skrivet. Det var en överraskning – i varje fall för mig – att han också hade skrivit så mycket. Han har också skrivit barnböcker. Genom att hans mor hade en viss kontakt med Astrid Lindgren, kom han att en gång försvara henne när filmen om Pippi Långstrump kom ut oh den kritiserades starkt av Barnfilmrådet. Hans svarsartikel väckte stor munterhet hos åhörarna. Det gjorde också alla de goda historier han framförde från olika händelser där han engagerat sig och skrivit visor kring: Striden om almarna i Kungsträdgården, kärnkraftsdebatten, sophanteringen etc.

*

*

Finn Zetterholm kan sägas vara en helt perfekt estradör för en pensionärsgrupp. Hans röst gick fram mycket fint, han var engagerad, och det han sjöng och berättade om möttes av igenkännande leenden. Han överträffade nog mångas förväntningar – i varje fall mina. Hans inledning att ”han var en man med dåligt rykte”, förvandlades nog under föreställningen till ”en man som fick gott rykte”. En höjdareftermiddag!

*

*

Text Martin Järnek och Bild BWS