Månadsmöte – Jan-Olof Andersson – 2018-05-08

 Jan-Olof Andersson, den lysande artisten

*

Det är ingen tvekan om att Jan-Olof Andersson är vår mest mångsidige föreläsare – sångare, gitarrist, tonsättare och – inte minst – en lysande artist.

Dessutom är han en av våra mest förekommande medverkande.

Det är svårt att enbart kalla honom för föreläsare, eftersom vi lika gärna skulle kunna kalla eftermiddagens föreläsning för konsert. Eller stand up show.

Under terminens examen i Ulriksbergskyrkan slösade han generöst med alla sina gåvor, ingalunda lättköpta utan instuderade under stort och mödosamt studium.

I ett avseende var det dock en föreläsning med många exempel och klingande illustrationer vi upplevde.

Jan-Olof är inte trubadur utan vissångare. När han förklarade vad en visa är framstod allt i förklarat skimmer.

En historisk definition av visa är ”en strofisk dikt som speglar sin tid”. När man går till 1800-talet kunde det vara en dikt som kunde sjungas på ett antal kända melodier.

*

*

Taubes ballad om ”Briggen Blue Bird of Hull” kan dock inte framföras på ett antal olika kända melodier. Jan-Olof framförde denna ballad med en skräckinjagande utlevelse och gitarrspel, som nästan fick auditoriet att gråta,

när det framstod att rorspojken blivit lämnad ombord på det förlista skeppet, surrad vid rodret. Det är gestaltning som är Jan-Olofs enorma styrka. Han har inget uniformt gitarrackompanjemang vers efter vers, utan genomarbetar hela texten med olika gitarruttryck.

Jan-Olof Anderssons mångsidighet framstår också tydligt när han skiftar stil, t.ex. till 1500-talets elisabethanska balladkonst – det enda som saknas är att gitarren inte är utbytt mot en luta. Å andra sidan behandlar han sitt instrument som om vore det just en luta i detta stycke.

Mångsidigheten fick många kast som t.ex. när 1500-talsmusiken följdes av ”Det var dans bort i vägen.” Också här fick vi uppleva ett oerhört originellt och personligt gitarrackompanjemang till den kända Fröding-texten.

*

*

Dan Anderssons visor följde därpå.

Vill man kan man lägga till ytterligare ett epitet till Jan-Olof karaktär skulle det kunna vara tänkare.

Han strödde många tankeväckande meningar omkring sig under eftermiddagen – apropå dagen kulturpolitiska situation t.ex. ”Kultur är väl ingen konst?”

Efter kaffepausen fick vi ett knippe sånger komponerade och diktade av Jan-Olof Andersson själv tillsammans med ”Frida i vårstädningen” och visor av Alf Hambe.

Även om detta var sista månadsmötet för terminen och solen sken, som den hetaste högsommardag, var det så gott som fullsatt i Ulriksbergs-kyrkan och vi alla kunde avsluta med att tillsammans sjunga ”Den blomstertid nu kommer”.

Text och Bild: BWS