Litteratur – Docent Gunnela Björk – 2018-03-22

KATA DALSTRÖM – AGITATORN SOM GICK SIN EGEN VÄG

Referat av föredrag 2018-03-22 av Gunnela Björk, docent i historia vid Örebro universitet

*

Foto Paul Lövgren

*

Kata Dalström var född 1858 i en i en högborgerlig familj i Gamlebytrakten. Hon hette egentligen Maria, men kallades Kata för att hon var ”katig”. Det förblev hon hela livet. Familjen hamnade i Kopparberg, eftersom fadern var metallurg. Kata lyckades med att bli relegerad från flickskolan i Örebro och bli förälskad i en arbetare och flydde till Stockholm. Efter en bruten förlovning, förlovade hon sig på nytt och gifte sig med den mycket äldre Dalström. Eftersom han var järnvägsingenjör flyttade familjen runt ganska mycket. De fick så småningom sju barn och den fasta punkten blev Stockholm. Där blev hon vän med flera av den tidens radikala – t.ex. Gulli Petrini i Växjö – och blev till makens förtvivlan vid 36 årsålder medlem i det socialdemokratiska partiet. Hon engagerade sig främst i sociala frågor och blev en av partiets främsta agitatorer, och var till en början god vän med Hjalmar Branting. Hon var en utmärkt debattör och agitator som blev populär i vida kretsar. När hon var 41 år valdes in i det socialdemokratiska partiets styrelse, började hon med oändligt många agitationsresor runt om i landet. Hon var särskilt uppskattad av de fackliga organisationerna och av ungdomsförbundet och hennes favoritföredrag vi den tiden var ”Kan en kristen vara socialdemokrat”? Hon blev en den tidens superkändisar och hennes agitationer skrevs ned i häften som såldes, och hon dömdes pga detta till två månaders fängelse för hädelse. Men frikändes senare i högsta instans.

*

Foto Paul Lövgren

*

Tiden 1880 – 1920 var Sveriges största omvälvningsperiod, socialt och politiskt, och där det socialdemokratiska partiet spelade stor roll. Det splittrades dock 1917 och ca en tredjedel av partiet bildade Sveriges socialistiska vänsterparti – så småningom kommunistpartiet i Sverige. Hit gick Kata, som med tiden hade kommit att stå allt längre från Hjalmar Branting. Hennes nya agitationsfält blev Norrbotten, där kommunisterna fick ett starkt fäste. Samtidigt blev denna populära agitator starkt kritiserad, dels för att hon hade en borgerlig bildningssyn, och dels för att hon försvarade kristendomen. Det senare kritiserades starkt från kommunisterna i Sovjetunionen, vars centralstyrning Kata hade svårt för. De proklamerade att religion och marxism inte går ihop. Ideologiskt kom Kata mot slutet av sitt liv därför att bli buddist. Ett epitet som hon fick: socialist, folkbildare, spiritist och buddist, är det inte många som kan ståta med. Kata blev alltmera sliten och trött av allt resande och alla strider. Hon tog mot slutet av sitt liv in på Sigtunastiftelsen för att ”rekreera sitt fodral”, som hon sa.

Kata Dalström avled hösten 1923, trött, sjuk och utarbetad. Hon hann inte bli utesluten ur kommunistiska partiet, som andra kristna kommunister blev. Hon är begravd på Lindhagens kulle på norra begravningsplatsen i Solna. Föredragshållaren Gunnela Björk lyckades på ett spännande sätt berätta om denna kraftfulla och betydelsefulla kvinna. Hon slutade med några kloka tankar om att Katas liv egentligen bara blir begripligt mot bakgrunden av den tid hon levde i. Hon skilde sig från andra vänsteridéologer och klasskämpar vid den här tiden, genom att hon också i praktiken försökte förverkliga många av de tankar som hon framförde.

Detta var en mycket lärorik eftermiddag, där de efterföljande frågorna visade att spåren av Kata Dalström inte är helt borta.

Text: Martin Järnek.

Foto Paul Lövgren