Musikresa till Hamburg – 2018-06-08 – 2018-06-10

Dagboksanteckningar från en musikresa med SUV till Hamburg 8 – 10 juni 2018

Elbphilharmonien

En morgon i juni samlades 40 seniorer från SUV vid bussgaraget tidigt, mycket tidigt.
Syftet var att göra en musikresa till Hamburg.
Huvudmålet var det spektakulära konserthusebygget Elbphilharmonien, byggt ovanpå ett gammalt hamnmagasin och ytterlige några våningar upp i skyn – ett par år och många hundra miljoner Euro försenat och fördyrat.
Men det fanns flera höjdpunkter under resan, vilket framgår av våra dagboksanteckningar.

Avresan

En morgon i juni han mönstrar sin tropp
den åttonde var det om jag minns rätt
Ett gäng seniorer som nyss stigit opp
och lämnat sin sänghalm, men med humöret i topp
nu samlats i ottan på Norremarks slätt

Vad är det som lockar och som får detta gäng
att flockas till platsen ifrån sin säng?
Det måste väl vara nåt alldeles särskilt,
nåt mer attraktivt än den goaste sängfilt
ja se, hur de samlas, runt en busslik mojäng.

Nu ropar han kraftfullt: ”Stig in här i bussen,
se till nu att sätta lite fart på stussen
så att jag kan pricka av er på listan”.
Han låter ju nästan som själve vild-hussen
det framkallar en känsla av oro i kistan.

Men Björn han står där vid dörren – vad gör han?
Jo, faktiskt, han pratar ju allvar med Göran,
en stadig figur med Ramkvillas logga
som strax äntrar bussen – och snart nog hör man
hur uppropet börjar och avprickning sker
hur är det, är vi 39, eller fler??

Sen bär det iväg och Björn delar med sig
av kunskap, biljetter, på väg mot ett fartyg
mot söder, mot söder, han leder sin hjord
i länder där torkan föröder vår jord.
Men ingen får svälta trots missväxt i åkern
för panerade fiskar serveras på båten.

Och se, till slut kom vi helbrägda fram
till hotell Alster Hof – enligt program
det är känt att några direkt tog en dram
för att stärka sitt sinne inför kommande prövningar
med diverse musikaliska och strapatsrika övningar.

Poet: Mårten Bendz

Besöket i St. Jacobi kirche i Hamburg kvällen 8 juni 2018.

Organisten Gerhard Löffler berättar om orgeln för SUVs medlemmar

Resan kommer att ge oss deltagare tre musikupplevelser. Den första redan på ankomstdagens kväll då vi efter en kort busstransport från hotellet och slutligen till fots går, via ett ”köptempel,” till St. Jacobikyrkan. Det är en lisa för själen att i det riktiga templet få del av huvudkantorn, kyrkomusiker Gerhard Löfflers kunniga och engagerande berättelse om kyrkans märkliga barockorgel där över 80 % av piporna är från 1693 eller tidigare.

Orgeln är en klenod och utgör nord- och centraleuropas kvarvarande största barockorgel. Johann Sebastian Bach har spelat på denna orgel. Kyrkan blev svårt skadad under bombningen av Hamburg under andra världskriget. Piporna monterades ned och förvarades i säkerhet på annan plats. Efter kriget återuppbyggdes orgeln. Gerhard Löffler ger oss en minikonsert bestående av 5 olika musikaliska verk varav en koralfantasi och en toccata. Vi hör verk av kompositörer som Girolamo Frescobaldi och Dietrich Buxtehude m fl. Efter konserten stiger vi på en brant trappa upp till den lilla orgelläktaren där vi får fördjupad information om och demonstration av de flesta av de 60 olika register och de ca 4000 olika piporna. 

Eftersom organisten pga orgelns fysiska uppbyggnad inte kan ha synkontakt med altarets tjänare under gudstjänster visar Gerhard Löffler modern teknik, ett litet och diskret internt TV-system som säkerställer kontakten.

Gerhard Löffler konserterar

Efter detta mycket givande besök i St. Jacobikyrkan vandrade åtminstone jag tillbaka till bussen med starka kyrkohistoriska och musikaliska intryck. Oh what a day!

Text: Lars Larsson

“Ein prosit, ein prosit…”

Hof Bräu i lugnet före…

Ja, ingen av oss, som intagit näringsstället Hof Bräu München, kunde väl undvika att känna igen denna bombastiska tyska ”nationalsång”! En ljudupplevelse som starkt kontrasterade mot övriga ljudupplevelser under denna tre dagars musikresa med SUV – orgel, opera och symfoniorkester.

Nåväl, vad vore en resa till Hamburg utan ett besök på en typisk Bierstube?! Ganska misslyckad, skulle jag säga. Att man sedan får ta det för vad det är, stojigt, glammigt och glatt, det hör ju till. Några av oss försökte ihärdigt överrösta musikkapellet med svenska dryckesvisor, dock utan större framgång. ”Stimmung” kallas det, eller hur?!

Vi serverades en trerätters måltid av flinka servitörer iklädda pepitarutiga skjortor och Lederhosen samt söta servitriser iförda Dirndl, lämpligt en varm kväll som denna. Tyvärr tillfredsställde inte måltiden våra ”köttsliga lustar”!

Klädstilen i övrigt kan sägas var något skiftande. Här kunde man bl. a. se en herre elegant (nåja…) glida runt i en särdeles läcker kadyllisk ananaskostym! (Funderar själv starkt på att skaffa en dylik!)

Och vad bjuds man då på för dryck i en Bierstube? En djärv gissning är – öl! Men även annat, om man föredrar det. För egen del blev det en försynt sejdel öl – en enliters. Men detta visade sig bara vara en början. Helt plötsligt stod det ytterligare en enliters sejdel öl på bordet, utan att någon hade bett om det. Men bordsgästerna såg det som ett gott tecken. Sagt och gjort! Sejdelns innehåll delades upp på hugade spekulanter (tre stycken!).

Efter välförrättat värv (uppäten mat, urdrucken öl och färdigglammat och därmed sannolikt några med ökad tinnitusnivå) var det dags att återvända till sin koj, på behändigt krypavstånd från matstället (för dem som händelsevis behövde krypa). Det gällde nu att vara hyfsat utsövd till morgondagens övningar, bl. a. till operan ”Turandot” (som en till mig mycket närstående person in i det sista var övertygad om att vi skulle se! Jaja…).

Text: Lennart Johansson

Vår turné i Hamburg

Rådhuset i bakgrunden

Det var tur att inlandsisen aldrig täckte det som skulle bli Hamburg. I så fall hade arkeologerna inte hittat någonting på platsen, men nu kan de berätta om en lång historia om ett Hamburg som lördagen den 9 juni visade sin bästa sida för 40 medlemmar i SUV på stadsrundtur. Även om guiden, vår medlem Holger Kusel är arkeolog, (bland annat) höll han sig till vår tid, som bokför 1,8 miljoner invånare i staden Hamburg och 3 miljoner om förorterna räknas. Till sitt förfogande har de 750 kvadratkilometer, fast hur mycket som är vatten fick vi inte veta. Däremot kan det med en gång sägas att medborgarna kan glädja sig att vara omgivna av en massiv grönska. Lägg till detta alla utblickar över vatten i sjöarna Binnealster och Aussenalster samt den hela tiden närvarande Elbe med industriella anläggningar på stenkasts avstånd från moderna bostadsbyggelse i den nya stadsdelen Hafencity.

Med andra ord möte våra ögon enorma kontraster i rummet, men även i tiden på så sätt att modern tegelarkitektur kompletterade Backsteinhäuser från äldre tid. Vi mötte universitetets modernistiska byggnader som är kopplade till nya tunnelbanelinjer och då ska man komma ihåg att första tunnelbanan fick staden 1913. Någonstans i närheten finns världens största modelljärnväg.

En kraftfull anläggning till hinders för ny stormflod från havet av det slag som 1962 dödade 300 människor skymtade förbi. Bussen vände mot yttre områden och vi fascinerades av rikedomen på frodiga träd och en vegetation kändes närmast ogenomtränglig. Utefter långa och slingrande gator/vägar ytterst låg ytterst exklusiva villor som mer lät sig anas än beskådas.

Än mer påtaglig blev grönskan under en lång busspromenad genom världens största parkkyrkogård. Vi tog en sväng genom S:t Pauli, en av stadens 102 namngivna stadsdelar, återkom till centrum och fick fantastiska siffror om det konserthus som skulle bli vårt besöksmål söndag förmiddag: Det planerades för en kostnad på mellan 50 och 80 miljoner euro. För ett och ett halvt år sedan kom slutnotan: 750 000 000 euro.

Text: Åke Svensson

Eftermiddagsupplevelser lördagen den 9 juni

Efter en förmiddag med en synnerligen intressant rundtur i Hamburg bestämde vi oss för att det nog var dags för lunch. Som en upptakt inför kvällens italienska operaäventyr beslöt vi oss för att äta italienskt. På behagligt gångavstånd från hotellet intill Stephansplatz hittade vi vår restaurang. Där åt vi kryddstark italiensk mat och drack ett hyggligt Chiantivin.

Med föregående natts värmerekord på hotellrummet i färskt minne såg vi därefter till att införskaffa rejält med ”köpevatten”. Detta blev för övrigt resans enda shopping-event.

Den stora parken snett över gatan från hotellet lockade och såg mycket inbjudande ut i den drygt 32 gradiga värmen. Vi noterade också att intresset föreföll stort även från allmänheten i området och tillresande med tunnelbanan. Från Stephansplatz tog vi oss således in i den närbelägna oasen som befanns vara ”Planten un Blomen”, Hamburgs berömda botaniska park och trädgård.

Japansk trädgård

Detta visade sig vara ett mycket bra val. Vi vandrade runt i vackra delvis kuperade skuggade gångar och såg svala anlagda sjöar och vattendrag. Ett område som särskilt behagade och intresserade oss var parkens japanska trädgård. Där var vi inte ensamma. Skuggan var något mer omfattande där än i många andra parkavdelningar och dit sökte sig många denna eftermiddag. Den stora klassiska rosengården som lär innehålla över 300 sorters rosor lockade med sin prakt och färg. Därinne syntes dock ingen skugga överhuvudtaget och vi valde att passera den. Parken och trädgården är som en lunga i staden och är mycket vacker och sevärd. Den var väl värd ett besök.

Efter en kaffe och glasspaus i ett av parkens välbesökta caféer drog vi oss sakta tillbaka i riktning mot hotellet. Vi insåg att en liten tupplur skulle göra oss gott inför kvällen. Så i det nu mer lagom varma rummet slocknade vi någon timma innan det var dags för förberedelserna inför kvällens höjdpunkt, Verdis Otello.

Text: Karin Nilsson

Otello en annorlunda operaupplevelse 

Publiken börjar samla sig inför operaföreställningen av Otello

Den föreställning vi ser är förlagd till modern tid. Aktörerna uppträder i bl.a. kostym och klänning av nutida snitt. Sceneriet till föreställningen är avskalat och sparsmakat. Hela föreställningen utspelar sig på en kaj med en gul hamnkran som dominerar hela scenen. Hamnkranen får även föreställa Otellos hus.

Handlingen är i korthet följande:
Den moriske härföraren Otello och tillika ståthållare på Cypern kommer hem som hjälte i stormen efter att ha besegrat turkarna. Kören fyller scenen bakom taggtråd och det ser mäktigt ut som fond till Otellos ankomst. Otello har befordrat Cassio, vilket gör Jago avundsjuk och får honom att vilja hämnas. Jago vet att Rodrigo är förälskad i Otellos hustru Desdemona. När Rodriges och Desdemona omfamnar varandra tar han hennes näsduk. Välkomstfesten symboliseras av sprutande champagneflaskor över folkmassan (kören). Jago dricker Cassio full och det blir slagsmål mellan Cassio och Rodrigo. Slagsmålet mellan Rodriges och Cassio är något schematiskt skildrat. Montano försöker skilja slagskämparna åt. Därvid blir han skadad av Cassio och som straff degraderar Otello Casio. Men Jago är inte nöjd med detta utan lurar Otello tro att Desdemona är otrogen. Otello söker bevis på otroheten och begär att få se näsduken han givit Desdemona som ett kärleksbevis. När Desdemona inte kan ge honom den, blir han övertygad om otroheten och som straff stryper han henne på kvällen i sovrummet, trots att hon bedyrar sin oskuld. Jagos hustru Emilia kommer in i sängkammaren för sent för att förklara det fruktansvärda misstaget. Otello dör då av hjärtesorg.

Einführung inför operaföreställningen

Innan föreställningen gavs en Einführung, för att närmare introducera föreställningen. Tyvärr hade lokalen dålig akustik, som gjorde att det inte var möjligt att uppfatta särskilt mycket av budskapet. Detta bidrog kanske till att det var svårt att förstå varför regisören valt denna tolkning.

Sångprestationerna är överlag bra, men agerandet är lite tamt och stelt åtminstone i början. Desdemonas sång-insats när hon är döende är enastående, speciellt i de partier hon sjunger svagt. Helhetsintrycket påverkas mycket av den moderna tolkningen, men trots detta är det en bra och en fin musikupplevelse.

Text: Susanne Herrlander

Scenbilden i Otello – copyright © Hans Jörg Michel

Elbphilharmonie

Elbphilharmonie uppåt väggarna

Den mest emblematiska byggnaden i Hamburg är konserthuset som sedan början av 2017 svävar ovanpå ett gammalt magasin i stadens hamnområde. Bygget påbörjades tio år tidigare och man råkade naturligtvis ut för förseningar och fördyringar. Slutnotan hamnade på runt 800 millioner €.

Problemet för den som försöker skaffa biljett till en konsert är att kön till biljettkassan är några år lång. Men i vårt fall hade SUV redan löst det problemet och vi kunde ta rulltrappan upp genom den långa vita, backiga och avsmalnande tunneln. Just när vi når toppen försvinner öppningen där vi kom in ur sikte.

Den långa rulltrappan upp till konsertsalarna

Vi är framme på det översta planet på tegelbyggnaden så golvet är följaktligen är av tegel. Över denna nivå är det 18 våningar glas. Vi har utsikt mot hamnen genom de enorma glasfönstren. På denna nivå finns dessutom ett observationsdäck, som omger hela byggnaden och vi betraktar magasinsbyggnader i tegel, Elbes vatten, de otaliga kranarna och kyrktornen, kryssningsfartyg och en hjulångare.

Utsikt från en av terrasserna på Elbphilharmonie

Det finns tre olika salar och vi får uppleva musik av Bach och Beethoven i den stora salen, som enligt en beskrivning är byggd i vingårdsform så att orkestern sitter i mitten omgiven av publik på alla sidor. Eftersom publiken omger orkestern på alla sidor kan man också beskriva salen som en amfiteater, dock med det förbehållet att djupet är mindre på en sida. Publiken sitter i grupper. Över parkett sträcker sig organiskt formade balkonger fyra våningar upp. Balkongerna bryts dock upp, så i själva verket har vi åtta olika nivåer.

Akustikplattor i konsertsalen

Väggarna är täckta av tio tusen gråvita akustikplattor, som lär vara individuellt utformade för bästa akustik. På några ställen finns en genombruten gallervägg genom vilken ett svagt ljus tränger in. I ett hörn ser vi ett antal orgelpipor.

Jag beskrev ingången som en smal vit tunnel. Inkommen i salen förstår jag att vi är i en överjordisk grotta. De vita väggarna och de slingrade balkongerna ger intryck av en stor kalkstensgrotta.

Elphis exteriör är minst lika spännande som dess interiör. Över teglet och glaset svävar ett blänkande tak som är korrugerat på alla håll. Det skall symbolisera Elbes vågor. Takets högsta punkt ligger 110 m upp och dess lägsta är på 79 m höjd. Vi får väl hoppas att Elbe inte försöker slå taket vad gäller våghöjd.

Text: Kristina Svensson

”An die Freude”

Förväntansfull publik inför konserten

När vi, något omtumlade, upplyfta, euforiska – vilket uttryck man nu vill använda – efter livligt applåderande reste oss för att lämna Elbphilharmoniens stora konsertsal efter vad som tveklöst kan rubriceras som resans absoluta höjdpunkt, höjde jag blicken för att se efter om taket hade lyft sig, åtminstone lite grann. Nej, det låg fortfarande kvar på plats men för min inre syn hade det lättat en bra bit från sina fästen.

En speciell stämning infann sig redan vid ankomsten till denna minst sagt spektakulära byggnad, höll i sig genom den långa rulltrappfärden genom ett stiliserat snölandskap till de övre planen där blicken mötte en magnifik utsikt över Hamburg och inte minst dess imponerande och vidsträckta hamn. Stämningen förstärktes ytterligare vid inträdet i konsertsalen, som enligt utsago rymmer 2.400 personer men ändå känns förvånansvärt intim. Den fylldes dessutom till praktiskt taget sista plats, bokade sedan cirka ett år.

Möjligen hade konsertprogrammets sammansättning av en Bachkantat som inledning före själva huvudnumret, Beethovens 9:e symfoni, väckt en viss förundran men kombinationen visade sig påtagligt effektiv. Kantaten ”Aus der Tiefen rufe ich Herr zu dir” med orkester i kammarformat, förstärkt med några barockinstrument, en mindre kör och en utmärkt solistkvartett, hade förmågan att stämma sinnena till balans och harmoni – en välgörande förberedelse inför kommande mäktiga upplevelse. Detta är något man med lite distans lätt kan konstatera vid ett försök till summering.

Och sedan, efter en kort paus, ett i alla avseenden genominspirerat framförande av Betthovens oslagbart mäktiga 9:a, nu med stor, fullskalig orkester, suverän kör och även nu fyra förnämliga solister. Därtill en dirigent – Markus Poschener – som med varje fiber av sig själv förmedlade sitt engagemang, sin musikalitet och energi i en helt fascinerande kommunikation med musiker och sångare. Omöjligt att inte öppna sinnet på vid gavel för att ta in så mycket som någonsin var möjligt och inte minst låta sig hänföras av den tredje satsens stillsammare och meditativa tongångar, ändå så laddad av föraningar av vad som komma skall, vilket plötsligt avslöjas i basens ”O Freunde nicht diese Töne” – Günther Groisböck – , som upptakt till en musikalisk urladdning, nog utan många motstycken i musikhistorien.

Applådtack

Så kunde vi anträda hemfärden, berikade till själ och kropp av upplevelser, som nog ganska länge lär följa med oss i vår vanliga vardag och till och med förgylla den.

Text: Anita Liepe

Hemresan

Efter vår mäktiga och strålande upplevelse i Elbphilharmonien startade vi vår hemresa prick kl. 14. Göran rattade bussen för sista gången genom Hafencity och ut från Hamburg till A1 mot Puttgarten.

Vår specielle Hamburgguide Holger berättade om Elbphilharmonien, som planerades vara färdig 2012 och budgeterades till 50-80 miljoner euro, att den invigdes 2017 och att efter ett byggstopp i ett och ett halvt år blev kostnaden 750 miljoner euro!

Björn berättade om instrumenten i konserten, om bl.a. fattningen i kontrabasen och den speciella lutan, som kallas teorb.

Färjan gick 16.40 och en liten försenad lunch smakade gott.
Passkontrollen var lättsam både i Danmark och så småningom i Sverige och kl. 20 stannade vi i Gårdstånga för sedvanlig köttbullesmörgås.

Klockan 23 anlände vi till Växjö.

Tack Göran för en trygg bussresa!

Tack Björn, en suverän programkreatör och Reiseleiter!

Text: Kerstin Sundberg

Bussen förbereder hemfärden från hotellet och Hamburg

Bilder: Holger Kusel, BWS och Staatsoper Hamburg