Historia – Fil.dr Olle Larsson – 2018-03-26

Från tsar Alexander II till tsar Putin

Alexander II blev Rysslands tsar 1855. Han ärvde ett krig, Krimkriget, av sin far och han ärvde ett efterblivet land, ett land som var två och en halv gånger större än USA. Det var ett land med en enorm folkökning. Vid första världskrigets utbrott hade landet 150 miljoner invånare.

Så inledde lektor Olle Larsson sin cirka tjugonde föreläsning på Senioruniversitetet. Den hade rubriken ”Från tsar Alexander II till tsar Putin”.

Ryssland hade varit tsardöme, eller kejsardöme, sedan 1547 och sedan 1613 härskade familjen Romanov. Samtidigt var det ett kungligt envälde. Opposition och politiska partier var förbjudna. Det fanns följaktligen inget parlament. Politiska förändringar skedde genom våld.

Av befolkningen var 82 procent bönder, fyra procent var industriarbetare. Jordbruket sköttes enligt gammaldags metoder. Det krig som Alexander ärvde, Krimkriget, handlade om en konflikt mellan Ryssland och det Osmanska väldet. Tsaren ville göra Moskva till ett tredje Rom och att tsaren ska vara de kristnas beskyddare i Mellanöstern. England och Frankrike stödde sultanen. Kriget blev ingen rysk framgång.

Alexander förstår efter kriget att Ryssland måste moderniseras. Bland annat avskaffas livegenskapen. Infrastrukturen moderniseras också. Men tsaren missar en sak: han moderniserar inte det politiska systemet.

Alexander utsätts för ett mordförsök 1866 och reformtakten avtar. År 1881 sprängs tsaren i luften och hans efterträdare Alexander III avbryter reformarbetet.

Alexander III dör och efterträds 1894 av Nikolaj II. Han återupptar reformarbetet något, bland annat reformeras jordbruk och industri. Men genom en världsomspännande lågkonjunktur blir det brist på mat i början på 1900-talet. Åren 1904-05 utkämpas ett krig mot Japan, där Ryssland förlorar.

Matbrist och lågkonjunktur resulterar i demonstrationer och upplopp 1905. Ryssland får något som är början till demokrati. En folkvald församling, statsduman, vald av medelklassen, inrättas.

År 1914 bryter världskriget ut och efter ett par nederlag mot tyskarna tvingas tsar Nikolaj bort från tronen och Ryssland drar sig ur kriget. År 1917 inträffar två revolutioner, i februari och oktober. Det banar väg för Lenin som tar makten. En kommunistisk enpartistat, Sovjetunionen bildas. När Lenin dör 1924 tar Josef Stalin över 1928 efter en maktkamp. Man försöker få ordning på ekonomin genom femårsplaner, och det fungerar till en början, men sedan är man tvungen att tillåta viss kapitalism. Sovjetunionen industrialiseras.

Efter att ha varit Hitlers bundsförvant i början av andra världskriget, blir Stalin hans fiende när Tyskland anfaller Sovjetunionen sommaren 1941.

Efter segern i kriget inrättar Stalin buffertstater mot det i hans ögon fientliga väst. Ett visst töväder infinner sig när Stalin dör 1953 och Chrusjtjev leder avstaliniseringen. Han får så småningom avgå 1964, kanske för att han vek ner sig i Kubakrisen 1961, då världen stod på randen av ett kärnvapenkrig.

Så småningom kommer Michail Gorbatjov till makten. Han vill öppna Sovjet åt väst och släpper buffertstaterna. Sovjetunionen upplöses, Boris Jeltsin blir president och efterträds av Vladimir Putin. Han drömmer och ett stort Ryssland. Det heliga moder Ryssland ska återupprättas igen, är hans idé. Han står för ett auktoritärt styre.

Text: Rolf Wenander

*